Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Botniabanan

Publicerad 2012-11-09 12:51:00 i Allmänt,

 
När vi köpte huset på Mon så var det inte bara för den vackra utsikten och läget nere vid Ångermanälven. Maken hade då 6½ år kvar att arbeta. Nu är det bara 4. Men vi räknar med att lägga ut huset i Robertsfors till försäljning under våren 2013. Om vi får sålt då så flyttar vi ner. Annars kommer vi ändå att vara där så mycket som möjligt. Vi kan sätta in en "vakt" som ser till att inte vattnet fryser i huset i Robertsfors. Eftersom vi hade en vattenskada i vintras och har lagt utanpåliggande rör så är risken minimal. Min man är mycket duktig på att fixa sådant. Han håller just nu på att bygga en. Han köper inga färdiga utan han bygger själv. Eftersom han är elingenjör så kan han sånt.
 
Med Botniabanan så är det möjligt för honom att pendla till arbetet uppe i Umeå. Det tar 1h28min och 30 min till Ö-vik, där hans företag också har ett kontor. Hos oss här det därför varit mycket tågsnack de senaste 2½ åren. Han kan koppla upp sig på tåget och jobba därifrån. På så sätt kan han räkna en del av tiden som arbetstid.
 
Botniabanan är en järnväg i Ångermanland och Västerbotten i norra Sverige. Den avgrenar sig från Ådalsbanan vid Västeraspby nära Kramfors-Sollefteå flygplats strax söder om Ångermanälven, och går via Örnsköldsvik och Nordmaling till Umeå.

 Järnvägen är 190 kilometer lång och har totalt 140 broar och 25 kilometer tunnel. Banan är enkelspårig men försedd med 22 mötesplatser. Maximal hastighet är 250 km/h för persontåg och 120 km/h för godståg med maximal axelvikt på 25 ton.

 

 
 
 
 

Med start i augusti 2012 trafikeras hela sträckan mellan Sundsvall och Umeå av regionaltåg. Från 9 december 2012 kör SJ även snabbtåg (SJ 3000) mellan Stockholm och Umeå.

 

 

 Lördagen den 28 augusti 2010  invigde Kungen Botniabanan. Botniabanan sträcker sig från Ångermanälven, strax norr om Kramfors flygplats, via Örnsköldsvik, Husum, Nordmaling, Hörnefors och Umeå.

Min man och många andra som representerade företag, press och annat hade dagen innan åkt samma sträcka.

Kungen anlände till Kramfors där den första invigningsceremonin ägde rum.

 


Kungen deltog därefter i invigningsceremonier i Örnsköldsvik, Nordmaling samt Umeå.

Dagen avslutades med en middag på residenset i Umeå.

I sina tal sade Kungen att "Botniabanan går från Ångermanälven till Umeå och förbinder de fyra kustkommunerna. Den bildar också en effektiv länk mellan Ådalsbanan och norra stambanan och på så sätt får Botniabanan stor betydelse i ett vidare perspektiv. Med dessa ord vill jag önska lycka till med förhoppning om att Botniabanan ska bidra till att utveckla regionen."

Botniabanan sträcker sig genom två landskap och fem kommuner, totalt 19 mil järnväg.

 I augusti 2011 skulle Botniabanan kopplas ihop med Ådalsbanan och därmed Ostkustbanan. Så blev det nu inte som jag tidigare sagt. Det blev fördröjt i ett år eftersom man måste åtgärda Ådalsbanan och signalsystemet som man hade haft problem med. Det blev istället i augusti 2012 som allt var klart. Detta kommer att leda till att tåg kan köra norrut via stambanan mot Kiruna och söderut mot Stockholm och vidare ut i Europa.

 

I slutet av augusti provåkte maken 3 ggr och det gick utmärkt. Tåget går från flygplatsen och själva stationen kallas Västeraspby.

 
Där finns parkeringsplatser med motorvärmare och det kostar inget extra att stå där. Det är väldigt bra ordnat. 11 minuter tar det från vårt hus att komma dit. Man får räkna med litet längre tid när det är vinterväglag. Men när vi ska bo där permanent och om maken då fortfarande arbetar så måste vi ha en bil till.
 
Jag tycker att det ska bli toppen att flytta dit. Det är bara 11 mil till mina fyra barnbarn i Sundsvall. Det blir bra! Från Robertsfors är det 32 mil.
 
Så du förstår säkert att vi tycker att allt kommer att bli väldigt lyckat för oss. Nu hoppas vi på att Norrbotniabanan ska bli godkänd så att resten av Norrland blir införlivat i tågtrafiken.
 
Sköt om dig och ha en trevlig helg!
 
"I ett soligt sinne är det alltid sommar." © Lillemor
 
 
 
 
 

Allhelgonahelgen

Publicerad 2012-11-05 11:22:00 i Allmänt,

Allhelgonadagen (i äldre tider även skrivet all helgona dag, i dagligt tal "allahelgona") är en dag som alltid infaller 1 november, till skillnad från alla helgons dag som i Sverige numera är benämningen på en rörlig helgdag förlagd till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Ursprunget till dessa båda dagar är detsamma, och den ursprungliga platsen var den 1 november, ett datum som behållits i de flesta länder och som i den svenska almanackan hela tiden varit fri från andra namn. Distinktionen mellan de båda namnen infördes 1953, då alla helgons dag flyttades från att vara första lördagen i november till sin nuvarande plats, och samtidigt blev allmän helgdag (lördagar var fortfarande arbetsdagar när beslutet togs 1953). Eftersom 1 november fortsatte kallas allhelgonadagen kallades den nya helgdagen för alla helgons dag.

Innan dess gjordes inte denna åtskillnad, utan båda dagarna kallades "Alla helgons dag" eller "Allhelgonadagen.

Hur som helst så är det därför vi firar i Sverige. Trodde jag. 

Halloween (från engelskans All hallows’ even, ’alla helgons afton’) är en högtid som i sina urpsrungsländer firades den 31 oktober. Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i Skottland. Via USA, dit många irländska emigranter kom under 1840-talets svält- och nödår, slog den igenom i Sverige under 1990-talets andra hälft. Där firas den inte sällan även på andra dagar, som helgen före Allhelgonadagen eller Allhelgonaafton. Även andra dagar kan förekomma. En Halloweentradition bland barn är att klä ut sig i spökkostymer, och gå runt i kvarteret för att be grannarna om bus eller godis, liknande den påsktradition med påskkärringar som finns i Sverige. Det svenska Halloweenfirandet kan ses som etablerat, och omsätter varje år cirka en miljard kronor i Sverige.

 

Varför kunde vi inte bara hålla oss till vår tradition? Så tycker jag. Men jag måste nog tänka om. Mina barnbarn är ute och spökar så jag måste acceptera det hela. Vi är ju ett mångkulturellt samhälle nu.

Huuga, vad ruskiga de ser ut!!!
 
Jag gör hellre så här:
 
Maken och jag var bort till min mormors och morfars grav och gjorde fint på fredagen. Kyrkogården ligger bara ca en mil från Mon. Förut har det varit svårt att hålla graven fin men eftersom det är så nära nu så har jag tagit på min lott att ordna med den. Min bror bor i Härnösand och mina kusiner i Luleå, Umeå och Stockholm.
 
 
Det lyste så fint redan på eftermiddagen där på kyrkogården.
 
På lördag eftermiddag kom min bror och svägerska från Fröland, Härnösand. Vi hade jobbat som ena tok Christer och jag för att fixa med maten. Dammsugaren gick varm och vi hade just duschat och hoppat i kläderna när de kom, en halvtimme för tidigt! *skrattar* Och vi som tyckte att vi var ute i god tid. Men allt var iordning och bordet dukat för fika så det var OK. De hade varit förbi graven för att tända ljus men det behövde de nu inte.
 
Det är alltid roligt att träffas när man bor en bit från varandra. Vi åker alltid in till dem när vi är nere på Alnön, där sönerna bor. Men det blir bara för en timme eller två. Nu kom de 13.30 och stannade till 20.30.
 
Vad vi bjöd på?
Förrätt: Rökt laxrulle med färskost och örter samt rullade smördegspinnar med Västerbottensost i.
Varmrätt: Västerbottenslax. Då skär man tunna filéer och lägger riven Västerbottensost på dem och rullar ihop. Man ställer rullarna i formen. Sedan blandar man grädde med vitt vin och slår över. Litet Västerbottensost över det skadar inte. Till det har man en sallad och pressad potatis.
Dessert: Vit chokladmousse med krossade maränger och passionsfrukt.
 
 
 Middagen blev verkligen delikat! Min bror är vegetarian sedan 25 år men min svägerska har fått honom att äta lax ibland för att få Omega 3 naturligt. Därför blev det mycket lax. Men vad gör väl det? Det är gott!
 
Ha det så bra alla där ute!
 
Tänd ett ljus och låt det brinna!
 
 
"I ett soligt sinne är det alltid sommar." © Lillemor 
 
 
 

Tillbaka igen

Publicerad 2012-10-30 21:00:00 i Allmänt,

 
Det blev ett långt uppehåll denna gång. Men bättre sent än aldrig. Eller ska jag säga sänt?
 
Sommaren blev inte riktigt vad vi hade räknat med. Men så var det ju säkert över hela Sverige. Vi hann då inte göra allt vi hade tänkt göra här nere på Mon.
 
 
Men vi kom i alla fall längre med köket. Fönstren är insalade och det känns bra. Diskmaskinen är inkopplad och det underlättar. Väggarna är klädda med pärlspont och vi har börjat fundera på om vi ska måla i annan färg än vit. Det är vitt nu. Kanske svagt mint. Allt blir så vitt annars. Vitt tak, vita väggar, vitt golv, vitt kakel, vit fläkt, vit skåpinrednig, vit kyl/frys och vita möbler. Visserligen så är bordsskiva i ek men resten är målat i vaniljvitt. Samma med stolarna. Sitsarna är i ek och det andra vaniljvitt. Det stora skåpet är i samma stil. Jag har tänkt måla kökssoffan i vaniljvitt också. Den har buntat lock så då får det bli  ett fint tyg på den. Det är det nu också;  ett Marimekkotyg, Samma tyg är över fönstret ovan, en kappa mellan skåpen. Vi tror att det blir för mycket vitt. Visserligen kan man ju föra in mycket färger med textilier men jag vet inte. Eftersom det närmar sig flytt hit ner så tar tankarna fart. Kanske ska man måla innan taklisten ska upp. Glömde att säga att det nu sitter downlights i köket också. Det blev jättebra!
 
Så kom då hösten med mycket regn. Men vi har varit tappra och åkt ner ändå ibland. Alltid har det blivit något gjort. Men vi har 24 mil hit ner från Robertsfors så vi kan inte åka varje helg.
 
Fasadbelysningen har välkomnat oss när vi kommit ner. Det har känts bra. Hösten har också varit väldigt regnig. Figge sitter i fönstret och funderar..
 
 
När vi kom ner nu ipå fredag kväll så var det mörkt och det hade kommit ca 5 cm snö. Jag är evigt tacksam att jag har en sådan teknisk man som har gjort så att vi kan sätta upp gradtalet på luftvärmepumpen hemifrån. Det var varmt och skönt inne fast det var -10 ute.
 
På måndagsmorgonen fick jag kliva upp kl.05.00 för att skjutsa maken till tåget. Botniabanan går från flygfältet tvärs över älven. Det tar ca 11-12 minuter att ta sig dit med bilen.
 
 
Älven låg blank som en spegel
De varma solstrålarna smekte den kalla snön
 
 
Senare på dagen såg det ut så här.Temperaturen hade gått upp och det hade börjat snöa. Tur att vi hade varit ute tidigare på dagen!
 
Idag, tisdag, har vädret varit väldigt trist. Det regnade i natt och det är snöslask ute. Jag hoppas att morgondagen har bättre väder i sitt sköte. Men om man ska lyssna till sakkunskapen så ska det bli sol här på mon. Ljuvligt!
 
Sköt om dig!
 
 
 
 "I ett soligt sinne är det alltid sommar." © Lillemor
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Uppehåll med bloggandet

Publicerad 2012-06-28 17:10:51 i Allmänt,

Äntligen sommar! Eller?


Nu är det i alla fall sommar enligt almanackan och jag känner att jag behöver vila och inte sitta så mycket vid datorn. Visserligen har jag varit dålig på att blogga under en tid, men det har sina rutiga och randiga skäl. Om man, som jag, har både en whiplashskada och psoriasisartrit (ont i leder och muskelfästen) så har man inte så mycket ork. man blir trött av all värk.

Jag vill önska dig en helt underbar sommar och vi ses kanske till hösten. Nu ska jag njuta av den lilla värme som blir och så ska jag hjälpa maken med reparationerna här på mon. Så mycket jag klarar i alla fall. Om inte annat så får jag sköta marktjänsten, sköta om växterna och klippa gräset. En och annan bok har jag tänkt läsa också.




"I ett soligt sinne är det alltid sommar."
©
Lillemor

Min lillkusin Ann Westin

Publicerad 2012-04-12 11:35:22 i Allmänt,




Vi var nere på mon för två veckor sedan. Anledningen till att vi åkte ner var att min lillkusin Ann Westin skulle uppträda på Hotell Höga Kusten. Ann har vunnit pris som Sveriges mest lovade ståuppkomiker samt två gånger priset som Sveriges bästa ståuppare. Hon är jätterolig.  

Glada i hågen satte vi oss i bilen på fredagskvällen och åkte till Kramfors och hämtade vår väninna Inga-Britt.
Min bror och svägerska hade redan kommit när vi anlände. En trubadur satt och spelade och det var mycket folk som kommit. Det blev helt fullsatt.

Vi blev hänvisade till ett vackert bord dukat för fem personer. Utsikten från panoramafönstret är helt magnifik. Jag blir alldeles hänförd när jag ser vår vackra bro. Den sträcker sig så fint över Ångermanviken.

 








Till förrätt fick vi toast Skagen och varmrätten var marinerad fläskfilé med rödvinssås och klyftpotatis samt en helt underbar sallad. Desserten bestod av en äppelkaka med vaniljsås.
Under hela måltiden spelade trubaduren vacker musik på gitarren. Han sjöng inget då.

När alla hade ätit efterrätten kom Ann. Hon hade sin Marimekkoklänning av vaxduk på sig och man blir full i skratt bara av att se henne. På bilden längst upp kan du se hur hon såg ut. Hon bjuder verkligen på sig själv. Jag rekommenderar dig att kolla på henne här. Du får många roliga skratt. Det lovar jag.

.










Efter showen satte vi oss ner litet avskilt och pratade. Vi hade inte träffats på många, många år. Det var så roligt att återuppliva gamla minnen. Vi har lovat varandra att vi ska träffas alla kusinerna på min mammas sida till sommaren. Hennes bröder har kvar morfars lilla hus i Lugnvik. Den platsen ligger bara 17 km från oss på mon. Jag ser fram emot att träffa mina andra kusiner; Agneta, Lars-Tommy och Jan-Peter också. Vi ska ha ett trevligt program för två dagar. Jag hoppas att respektive också kommer samt kanske några barn också med sina barn. det vore verkligen något.

På lördagen så kom Mats och Christa och överraskade med en fin blomstergrupp till mig. Jag skulle fylla pensionär på söndagen, men då skulle vi åka hem till Robertsfors och det visste de. Jag gjorde våfflor och så hade vi en riktigt god hallonsylt som jag kokat till det. Ljuvligt gott!

Inga-Britt kom några timmar senare. Hon hade med sig en vacker, rosa orkidé. Vi åt en god middag tillsammans. Tänk, vad mycket vi har att prata om när vi träffas! Det var jättetrevligt. De stannade till 22.30. De hade säkert också haft trevligt eftersom de stannade så länge.





När vi kom hem till Robertsfors så ringde Elisabeth från blomsteraffären på måndagen och sa att jag hade blommor att hämta. Buketten var från mina barn och den vackraste jag sett.

Sköt om er därute! Våren är på väg.








Födelsedagsfest på Alnön

Publicerad 2012-03-26 11:36:54 i Allmänt,

För två veckor sedan for vi ner till mon på torsdagseftermiddagen. Vi skulle måla trappan upp till vinden (övervåningen) en gång till. Christer hade varit där nere och målat den två varv förut. Tänk er en mörkbrun trappa som helt plötsligt blir vit. Vilken skillnad!

Före



Efter



Visst blev det fint!!! Jag är bara sååå nöjd! Hallen blev helt annorlunda och trapphuset blev mycket ljusare, trots att vi ha ett stort fönster där sedan tidigare. Färg kan verkligen förändra.

På fredagseftermiddagen åkte vi ner till Alnön, där båda mina söner bor med sina familjer. Min dotter, som bor i Linköping, kom också upp. Hela familjen var samlad för här skulle firas!
Vi åt middag hos Patrik och Mia på kvällen. Det var så trevligt. Kristin sov hos Patriks och vi hos Freddes.

På lördagen var det vi som var värdar. Vi höll till i Fredriks hus. Min bror Christer och svägerska Birgit kom också dit. På eftermiddagen så fikade vi. Jag hade tagit med mig kaffebröd som var kvar sedan Christer hade fyllt 60. Jag hade också gjort två jordgubbstårtor.

Här är hela gänget:

Edvin, Ville, Henry och Leo


Patrik och Mia


Fredrik och Helena



Kristin


jag, Lillan

 Ni lägger väl märke till vad liten jag blivit..hihihi ... det måste vara all träning som ställt till det så

Christer i jobbartagen


min bror Christer, svägerskan Birgit och deras barn. Barnen var dock inte med.


Vi åt en mycket god middag tillsammans och hade det väldigt trevligt.
Här är alla som vi firade:
Christer, som fyllt 60
Edvin, som fyllt 8
Kristin, som fyllt 28
Fredrik, som fyllt 38
och jag, Lillemor, som skulle fylla 65, femtifemton alltså

Jag bara älskar mina barnbarn och bonusbarnbarn!



Nu är vi på väg mot sommaren så misströsta inte! Ha det så gott ni alla vänner!



Vårgo´kramen från Lillemor

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"

© Lillemor

Bröllopsdagen

Publicerad 2012-01-09 12:54:57 i Allmänt,



Vi hade bröllopsdag på Trettondagsaftonen. Det var den 5:e januari 2002 som vi gifte oss. Det är otroligt vad åren går! Eftersom jag var 55 år då och hade varit gift förut så var det ju inte läge att bära vitt. Jag hade svarta skor, svarta strumpor och en jättesnygg svart Busnelkjol. Till det hade jag sytt en guldtopp och en tunika bestånde av guldpaljetter. Jag tyckte att jag var så fin. Maken hade svart kostym och var stilig som bara den. Vi hade träffats ett halvår tidigare och vi tyckte inte att det var något att fundera på. Vi har inte ångrat oss. Fortfarande känns allt så bra.

.

 
Så känner jag mig varje dag jag får ha med honom.

Jag sa förut att vi har varit krassliga. Därför blev det litet tjall i ledningarna upp till chefen. Vi hade tänkt äta tjälknöl på dagen B, men hade glömt bort att sätta köttet i ugnen kvällen innan. Så det kan bli! Vi hade köttfärs i kylen så det fick bli biffar istället och i smeten hade vi oliver, soltorkade tomater och vitlök. Till det gjorde jag en sallad av rockolasallad, körsbärstomater, gul paprika och fetaost. Till detta åt vi klyftpotatis och drack några glas
rött vin. Det smakade bra det också.

När vi, sent omsider, kommit i säng så kom jag på att vi inte satt in köttet i ugnen nu heller. Ridå! Jag fick kliva upp och ta ut köttet ur ugnen och sedan sätta in det i ugnen på 100°. Efter det så somnade jag gott i förvissningen om att vi skulle få en pangmåltid på Trettondagen.



Det blev jättebra! Jag följde ett nytt recept på lagen och jag har aldrig gjort en godare knöl.



Tjälknöl, potatisgratäng, sallad och kantarellsås. Tänk, vad bra man har det!

Nu är vistelsen på mon slut för den här gången. Hej då huset! Vi kommer snart igen!

Tänd ett ljus i vintermörkret och njut av stillheten!

I ett soligt sinne är det alltid sommar

Bli världsförälder du också!

Publicerad 2012-01-07 20:14:39 i Allmänt,



Nu har vi varit här på mon sedan juldagen. Dagarna går fort. Vi har inte varit friska, som jag sagt tidigare. Det var en ordentlig förkylning som slog klorna i oss. Det värsta var väl att den tog om. Men nu känner vi oss ganska bra i alla fall. Fast vad är egentligen en förkylning att gnälla över? Det går ju över. Och visst har man en och annan krämpa, men vad är väl det? Tänk, så många människor här i Sverige och ute i världen som drabbas av sjukdomar för att de inte har mat för dagen och inget tak över huvudet. Jag tänker också på dem som drabbas av krig, stora katastrofer och trauman. Vi är förskonade här.

Nu i helgen har UNICEF haft trailers om att bli världsförälder. Jag har tänkt mycket på det denna helg och förut också. Men jag har inte gjort något åt det. Det enda jag gjort tidigare är att skicka pengar när det varit särskilda
insamlingar. Jag är också med och skickar pengar till Postkodlotteriet. En del av de pengarna går ju till bra saker men det känns ändå inte helt helhjärtat eftersom man kan vinna där också.

Som Världsförälder kämpar man vid de utsatta barnens sida varje dag, året runt. Man är med dem vid katastrofer och man är med dem när de behöver hjälp med de mest grundläggande behoven under sin uppväxt – hela vägen från mammas mage och ut i vuxenlivet. Ens engagemang gör skillnad!
Jag har bestämt mig. Jag ska ge mitt bidrag till de här barnen.

Mina fina fyra barnbarn, pojkarna ...

 

... och mina bonustjejer, makens barnbarn ...



... de har varit lyckligt lottade att komma till världen här i Sverige och att de är älskade av alla runt omkring dem och de inte saknar något.

Själv är jag också lyckligt lottad som får ha dem, mina barn, mina sonahustrur, min mans barn och hans sonhustru.

Jag känner mig också väldigt priviligerad över att jag har två hem att få vara i, en underbar man som älskar mig och att jag har så fina djur som jag har så stor glädje av. Mina vänner inte att förakta. Jag har allt som man kan önska sig och jag är tacksam varje dag jag får här i livet. Om mitt lilla bidrag kan hjälpa så kommer det att få mig att må ännu bättre.



Tänd ett ljus i vintermörkret och försök njuta av stillheten!

  Kram från mig. 

Midvinternattens köld är inte hård

Publicerad 2012-01-02 20:57:40 i Allmänt,




På söndag tredje advent hade vi varit här en kortis bara och satt upp stakar och stjärnor i fönstren. Vi hade varit nere i Sundsvall och firat lilla julafton med mina barn, eftersom vi inte skulle vara tillsammans på julen. Denna julafton spenderade vi tillsammans med makens barn och deras familjer i Ytterboda. Vi var 11 vuxna och två rara, små flickor. Vi hade en underbar dag och kväll.



Vi kom ner hit till mon på Juldagen igen. Det var så trevligt att mötas av ljusen ute på huset ... 



... och se ljusen i fönstren från stakar och stjärnor.



Vi skyndade oss att tända lyktan på bron. Den ska lysa natt och dag nu när vi är här.



Trots att vi ännu inte hunnit sadla in fönstren i köket så blev det fint. Vi fick staga upp ljusstaken. Men vad gör väl det? Det lyser så vackert. På bordet har vi ett foto av makens barnbarn.

På natten mot Annandagen drabbades vi av stormen Dagmar. Vi vaknade vid 3-tiden på natten av att det tjöt i skorstensventilen och att hela huset skakade. Det var otäckt. Jag tänkte hela tiden på den stora björken vid uthuset och hoppades innerligt att det inte skulle blåsa omkull och skada något. Men den stog kvar. Det var inga trän som hade brutits av och vi klarade oss från strömavbrott. Men det blåste väldigt hela dagen så vi var knappt utanför dörren.
 


Bilden är från förra vintern. Så här mycket snö har vi inte nu. Men björken är kvar. Vi ska nog ta ner den till våren.

Maken hade tänkt att han skulle börja sätta upp skivorna i köket. De ser ut som pärlspont, men det blev bara 6 stycken för han orkade bara inte. Han blev alldeles svettig. Han hade ju varit så förkyld och var inte riktigt bra än.



Kolla vilka snygga spiror han har!



Så här såg det ut från köksfönstret på Annandagen. Ljuset var verkligen anmärkningsvärt!

Den 28:e december så hade det lugnat ner sig ute. Dagmar hade dragit förbi. Det var märkligt att vi klarade oss från ströavbrott. Bara cirka en halv mil från oss var de utan ström i över 40 timmar. De hade ingen telefon heller. Men eftersom det här är ute på landet så har de säkert vedspis eller i alla fall en kamin så de inte har fått frysa. Men det har inte varit kallt, som tur är.



Solen lyser åter över mon och Ångermanälven.

Tyvärr så tog vår förkylning fart igen så vi fick lämna walk over till de gäster som vi skulle ha haft på Nyårsaftonen. Inget trevligt alls. Men vad gör man? Inte orkar man rusta för fest när man inte mår bra. Det förstod de också.

Men vi kände i alla fall att vi skulle äta gott och ha det mysigt i allt elände.



Jag dukade fint och så lagade vi maten tillsammans. Vi tog en meny från "Halv åtta hos mig" men struntade i desserten. Det fick bli frukt istället.

På nyårsdagens eftermiddag skjutsade jag maken till bussen för han måste hem för att göra en ögonbottensfotografering på sjukhuset. Så nu är det Elvis, Stintan, Clintan, Figge, Cody och jag som njuter av stillheten här.



På onsdag kommer maken tillbaka och på Trettondagsaftonen har vi bröllopsdag. När vi gifte oss för nio år sedan i Robertsfors kyrka så var det -34 grader ute. I år lär det bli bra mycket varmare. Skönt!



Måste ta ett kort av kyrkan i vinterskrud. Här är jag kyrkvärd.

Trettondagsaftonen firar vi egentligen för att det var då de Tre vise männen kom till Betlehem.



Gläns över sjö och strand







GOTT NYTT ÅR på er kära vänner!
Tag vara på varje minut av det nya året och gör något bra av det!

Kramar från mig





Luftvärmepumpen på plats

Publicerad 2011-10-19 12:45:35 i Allmänt,

När vi kom ner till hit till mon på fredagskvällen vid halvsextiden så välkomnade huset oss med den nya belysningen under takfoten. Eftersom det inte finns någon gatubelysning här nere så gör det ju mycket för trivseln. Maken har satt en timer på den så den går igång klockan 5 på eftermiddagen och lyser till midnatt. Därefter går den igång klockan sju på morgonen och lyser till nio. Grannarna tycker att det är så trevligt att se att det lyser hos oss när vi inte är där.



Förra helgen när vi var här nere på mon så skulle maken montera klart luftvärmepumpen. Tyvärr så funkade den inte. Det kändes då verkligen inte roligt. Vi har ju 24 mil enkel resa hit ner från Robertsfors. Han är elingenjör och förstår sig på sådana här grunkor. Men trots det så fick han felsöka länge innan han kunde konstatera vilket fel det var. Det var kretskortet i den yttre delen. Då blev det ju heller inte någon kommunikation mellan den inre och den yttre delen. Men det var ju bara att se glad ut och reklamera pumpen. Det blev inte heller några problem med det. När vi kom ner så låg paket redan hos ICA-Rosen i Nyland. Vi hämtade den på lördagen och då fungerade allt efter det att han satt in det nya kretskortet. Total lycka!



Nu sitter den där på väggen och alla är nöjda.

Vi hann med litet annat också:



Knoppar och handtag kom på plats. Kanske kaklet kommer upp nästa gång vi kommer ner. Spisen ska stå mot hörnskåpet och där spisen står nu ska Viking stå. Jag längtar tills vi får vedspisen på plats.




Det kommer att bli mysigt att tända i den på morgnarna. Annars också för den delen. Men tänk, att elda i spisen och sedan äta frukost och läsa tidningen! Det blir mysfaktor nr.1.

På lördagskvällen var vi bjudna till vår goda vän Inga-Britt på middag. Hon bor inne i Kramfors. Som vanligt hade vi en mycket trevlig samvaro. Hon är duktig på att laga mat så det hade vi sett fram emot hela dagen. Vi blev inte besvikna.

På söndagen monterade Christer ett skåp som vi har ställt i hallen. Där fanns förut ett rangligt telefonbord med en låda. Det var inte så lätt att hitta något att ha där fär det fick bara vara 40 cm brett. Men jag hade hittat ett på IKEA. Det är egentligen ett badrumsskåp men det passar bra där i hallen, tycker vi.



Glaset är blästrat och det är ett riktigt vackert mönster. Jag ska sätta ett vitt tyg på insidan så man inte ser vad som finns inne i skåpet. Vi har inte så mycket förvaring här nere än så man får tänka ut kluriga lösningar.
Trappan ska målas vit men det får bli till sommaren. Badrumsdörren i bakgrunden ska vi spraymåla vit och det ska läggas ett nytt golv som också ska läggas i köket.



Det här är inte hos oss men golvet ser ut så här.



Den löstagbara spröjsen på nya fönstret kom också på plats efter det att jag hade torkat det. Salningen runt fönstret ska också göras samt målas. Åh, vad allt tar tid! Tur att jag har en sådan händig make!

Vi fyllde på matförrådet åt småfåglarna också. Två stora talgbollar satte vi upp i en syren utanför köksfönstret. De behöver mat nu för på både på lördag och söndag var det -4 grader på morgonen. Snart kommer snön.

En helg från fredagskväll till söndag eftermiddag går fort och efter att ha ätit middag klockan fyra så packade vi in våra fyra birmor och Elvis i bilen och åkte hem till Robertsfors. Det känns alltid så vemodigt att åka ifrån mon.

Tänd ett ljus och låt det brinna!

Kram till dig från mig

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor

Barn och barnbarn - återblick från sommaren

Publicerad 2011-10-10 15:37:15 i Allmänt,

Vad trevligt det är när barn och barnbarn kommer på besök.

Vad underbart rik jag känner mig som har fått tre barn som har lyckats bra här i livet. Två av dem, grabbarna, har hunnit skaffa sig egna familjer. De har två söner var, mina underbara barnbarn. På köpet fick jag två döttrar. Jag har så fina och trevliga svärdöttrar. Dottern har inga barn än.
Pojkarna bor i Sundsvall och hon i Linköping. Det är långt dit ner så vi träffas inte så ofta. Tur att det finns telefon!

 

Nu ska grabbarna fiska ute på älven. Hoppas att de får något! Farfar och pappa har hjälpts åt att sjösätta båten.



Jaadå! Fångsten blev två abborrar som jag kokade till dem. De åt dem tillsammans med kokt potatis blandad med smör. Gott! Men inte är det så lätt att rensa abborrar inte. "Det är många b:n i abborrar", som min föken sa när vi hade rättskrivning.
Det räckte inte till oss andra, men huvudsaken att barnen fick.

Vi var så tacksamma för Fredrik hjälpte oss med överskåpen. De är ju inte så lätta att sätta upp själv. Vi hade ju köpt dem på IKEA så det var ju en del pyssel att sätta ihop dem men när Fredde börjat med något så går det undan.



Christer har två söner och den ena av dem har familj. De har så rara töser; Hilma och Molly.
När de var ute på semester så kom de en dag i somras till mon.



Här är det andra gänget från Sundsvall. Det var dåligt väder ute så vi höll oss inne. Trots moderna spel så är det roligt att spela UNO. Det glädjer ett frökenhjärta för jag tycker att det är bra att barn nu för tiden lär sig att spela gammeldags sällskapsspel också.

Sköt om dig där ute! Kram till dig från mig.

Höst på mon

Publicerad 2011-10-09 10:17:15 i Allmänt,

Nu är vi åter här.


 
Vi kom ner rätt sent för Stintan hade gått och gömt sig hemma i Robertsfors när det var dags för mig att börja packa in i bilen och fara in till Umeå för att hämta maken. Jag har lärt mig att alltid ta henne först, men den här gången måste hon ha anat något för hon bara försvann. Det finns en hel del ställen att gömma sig på i vårt hus. När jag hade gått runt tre gånger så satte jag mig i vardagsrummet och satte på TV:n. Hon brukar komma och lägga sig i mitt knä när jag ser på TV. Men icke! På fjärde varvet hittade jag henne i makens arbetsrum på en hylla under skrivbordsskivan. Längst in i hörnet hade hon gömt sig! Man undrar just vad som försiggår i huvudet på en katt. Klart hon visste att vi skulle iväg. Men hon säger aldrig något när vi åker bil utan somnar i sin bur och hon trivs jättebra här nere. Så jag förstår inte det där.

Cody konstrade också. Han spärrade ut alla fyra benen och för mig kändes det som om han hade åtta. Tills slut fick jag in honom i hans bur. Alldeles svettig var jag! Med Figge var det inga problem, trots att han verkligen inte gillar att åka bil. Han har nu varit tillbaka hos oss i ett år och det går bättre. Men den här gången skrek han och gormade nästan hela vägen. Det är 24 mil! Tur att man kan koppla bort det. Clintan och Elvis åker tillsammans i hundburen. De kurar ihop sig tätt intill varandra och är så förnöjsamma.

Ja, så var alla på plats och jag kunde lasta in det lilla jag skulle ta med. Men handla för helgen hann jag inte för jag skulle vara i Umeå klockan fyra. Maken och jag skulle fara till ett ungt par som fått en liten Lukas. Klart att vi skulle önska honom välkommen till världen!



Vi blev inte länge där men vi hade handlingen kvar så det fick bli på Willys i Ö-vik och vi tog en hamburgare på Big Mac. Ingen pommes för mig dock. Det fick bli en Angus rätt och slätt men utan bacon.
Det hade börjat regna ordentligt och det var mörkt ute så vi åkte E4:an ner till Gallsäter och åkte över Lugnvik.
Den nya fasadbelysningen ner mot älven lyste fint och vägledde oss in när vi äntligen kom ner hit till mon. Tänk, att man är så priviligerad att man får ha två hem! Vi trivs så bra här.

Maken hade köpt italiensk chorizo och så här kärvänligt blev det mellan honom och Elvis när Elvis tiggde korv.



Annars är Elvis inte så pigg på att dela ut pussar men när husse har en korvbit mellan läpparna så kan han inte motstå :) Han bara älskar korv!

På promenad i ett vackert höstväder:



Oves lönn lyser vackert röd/grön i solskenet.



Figge hänger med på promenaden.



Solen glttrar vackert på älven.



Vart tusan har hästarna tagit vägen? Det är ju tomt i hagen.



Årets sista klöver. Det känns litet vemodigt.



Vackra höstfärger.

Surströmming hos grannen



På lördagskvällen var vi bjudna till vår granne Ove på surströmming. Det blev en trevlig tillställning. Han hade dukat ute på glasverandan och satt på infravärmen där. Det var dock litet kallt men jag förstår att han inte ville ha in lukten i huset.
Vi hade tagit med oss hackad gul lök, purjolök, skivade tomater och gräddfil för det hade inte han hemma. Han brukar inte äta det till utan bara potatis och tunnbröd. Nu fick vi lära honom något nytt och han gillade det. Självklat blev det öl och några nubbar till detta och vi sjung litet snápsvisor också.

Ove är 81 år men väldigt pigg. Han köpte stället när han blev pensionerad. Han är född i Prästmon men har bott i Stockholm sedan han var 16 år. Han bor här på mon från i början av maj och åker hem nu på tisag.

Ja, tiden går fort på mon. Vi hade gärna stannat en vecka till men det gick ju, så klart, inte.

Sköt om dig där ute! Kram från mig.



Mysig helg

Publicerad 2011-09-25 16:26:06 i Allmänt,

Vi kom ner till mon på torsdag kväll. Det hade regnat men var uppehåll när vi väl var nere här.
Det är otroligt vad mycket regn det har kommit! Men vattnet står i alla fall inte lika högt som när vi var här sist för två veckor sedan.

På fredagen så uträttade vi en del ärenden inne i Kramfors. Bl. a så köpte jag presenter.  Det fick bli från Keramik-Stinas alster. Tur att hon lämnat in litet grejer i sta´n!





Jag köpte ett kakfat på fot och en liten skål som man kan ha socker eller tepåsar i.



Så här mysigt är det utanför Stinas verkstad/butik i Vännersta som ligger i Nordingrå. Gör gärna ett besök där under sommarmånaderna!

Christer monterade min drömlampa ovanför soffbordet i vardagsrummet. Det blev så fint. Tyget är så tunt så det fladdrar sakta när man har värmeljusen tända på bordet. Jag är så nöjd. Så här känner jag för min man: Han förverkligar alla mina idéer.

 
.

På kvällen gick vi och hälsade på några grannar, Björn och Gunilla, som bor i ett jättemysigt torp på gångavstånd från oss.



Igår, lördag, åkte vi upp till Sollefteå för att gratulera Anita Åström, min vän sedan många, många år. Hon fyllde 50 år i fredags. Hipp, hipp, HURRA!    Vi var tidiga så vi fick ha henne för oss själva. Senare på dagen skulle det bli öppet hus.


När vi fått fika och pratat av oss så for vi till en annan av mina "gamla" vänner, Lena Krånglin.

Hon fyllde 50 år i augusti men då hade vi ingen möjlighet att gratulera henne live. Min amerikanska kusin och hennes man var här då.
 
Men igår skedde det.           HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Hon har övertagit sitt föräldrahem, en gård som ligger i Forsås, cirka 2 mil från Ramsele. Vi hade aldrig varit dit och det kändes som ett äventyr att komma dit. Det ligger mitt ute i ingenstans. Hon driver gården tillsammans med sin son Christoffer. 
 


På gården har de 12 gotlandsfår, tupp och hönor, bin, en kennel samt en katt. Jag tycker de gör det jättebra.



Biodlare har hon också blivit. Trevligt! Hon hade fått 65 kg sedan midsommar. Vi fick en burk med oss hem. Till henne hade jag köpt ett stort, ihåligt stålhjärta med små glaspärlor runt att hänga i fönstret. Det finns också en glasskål inne i det och där ska man ha ett värmeljus.



Det passade bra till Lenas fina gardiner i köket. En vacker löpare i plommonfärg samt en glasljusstake på hög fot i samma färg fick också bli presenter till henne.    Hon blev så glad. Baggen i fönstret är en present som hon fick av mig när jag flyttade från Sollefteå. Det är en vädur och jag är ju det. Jag ville ju inte att hon skulle glömma mig.
Vi blev bjudna på kålpudding gjord av älgfärs. Älgen hade Christoffer varit med om att jaga. Hon hade gjort en underbart god tårta av hemägg, en marängtårta. Vi hade en trevlig stund tillsammans innan vi åter begav oss hem till vårt älskade mon. 





Tuppen hade fullt sjå!



Hej då Forsås! Vi kommer snart igen.

Idag har maken fortsatt att dra det elektriska. Det är mycket med det när man ska byta ut allt i ett gammalt hus.
Vi har tagit in utemöblerna och grillen och det känns litet vemodigt, men det var dags nu.



Solen sprider sitt guld över älvens vatten på mon när vi just ska ge oss av hemåt mot Robertsfors.


Sköt om dig där ute! Kram till dig från mig, Lillemor

 

Gardiner för fönstren

Publicerad 2011-09-19 15:41:32 i Allmänt,



Ännu är det mycket som inte är klart i köket här på mon. Det ska upp skivor som ser ut som pärlspont och kakel, kakelbräda, knoppar samt handtag är inte på plats. Diskmaskinen ska kopplas in. Allt elektriskt är klart för den. Det ska sättas upp en passbit ovanför skåpen. Taklister ska upp och taket ska målas en gång till. Det ska bli downlights i det. Viking, vedspisen, ska på plats och den nya fläkten ska sättas upp mellan den och den elektriska spisen. Golvet ska läggas in också. Men trots att det är så pass mycket kvar så börjar det se klart ut. Hur kan det komma sig?

JO, DET BEROR PÅ ATT JAG HAR SATT UPP GARDINER!

Allt ser mycket bättre ut då. Knepigt, men så är det.

Ovanför diskbänken så har jag satt upp en kappa av Marimekkotyg. Det är så vackert. Det finns på kökssoffan också.




Det nyinsatta fönstret här saknar spröjs. Men när vi åker ner till helgen så ska den också upp.
Gardinen är min gammelmormors brudlakan som jag har gjort en kappa av samt sytt på "kjolar".
Spetsarna längst ner på kappan och på kjolarna fick jag för länge sedan av min farmor. Jag har tidigare
haft den här gardinen i stugan i Gavik men nu passar den ju jättebra här.

När vi var nere på mon förra helgen så var det högvatten i älven. Maken skulle dra upp båten och tyckte att det var bäst att ta på sig stövlarna för ändamålet. Men han hade lika bra kunnat gå i skor för det var så mycket vatten nere på platån så det gick honom ovanför knäna. Men så var det också klass 1-varning där nere vid mynningen av Ångermanälven.

Vi hade en verkligt trevlig lördagskväll när vi var där nere. Hembygdsföreningen hade ordnat med surströmming i hembygdsgården. Där träffade vi några kända sedan förut men också några som vi aldrig tidigare träffat. Det är alltid roligt med nya bekantskaper. Eftersom vi ska flytta dit så kan det ju vara kul att ha några vänner alldeles inpå knuten.

Men det har kommit litet smolk i glädjebägaren. Nu är Botniabanan försenad med sin sträckning från Sundsvall upp till Umeå. Det är på Ådalsbanan som man inte får ordning på problemet tydligen. Dessutom så kan det franska företaget som levererar signalsystemet inte få ut sina grejer i tid. Det var tänkt att tågen skulle börja gå vid årsskiftet 2011-2012. Nu ska de köra tågen utan passagerare då och inte börja med persontrafiken förrän i augusti 2012. Vi får väl se om det ens är klart då. Man börjar ju undra. Men vi ska inte misströsta. Någon gång blir det ju klart och vi sitter inte i sjön.

Njut av de fina höstfärgerna ute och tänd ljus inne!

 


Kram till dig från mig, Lillemor