Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Att bo på landet

Publicerad 2014-05-05 17:10:39 i Allmänt,

När man bor på landet som vi gör så är man beroende av kommunikation. Min man arbetar i Umeå och dagpendlar dit varje vardag. Tågstationen ligger snett över älven men han måste åka bil dit till Västeraspby. Det är 9 km. 

Stationen i Västeraspby
Umeå Centralstation
Från början körde han dit med vår Toyota. 

Men vi insåg snabbt att vi måste ha en bil till. Annars så skulle jag bli helt fast hemma på Mon. Det är ont om bussturer. Jag har ju gått med i Aktiva Seniorer och jag träffar lärarkollegor ibland. Jag har också vänner jag vill träffa. Jag kanske behövs hos sönerna för att ta hand om barnbarnen. Jag måste kunna åka in till Nyland till ICA Rosen för att handla eller åka till Hälsocentralen eller Apoteket. Jag måste kanske också åka ner till Reumatologen nere i Sundsvall. 
Därför köpte vi en andra bil som maken kör till tåget.
Det blev en Citrôen C5 -2002. Den duger jättebra. Själv vill jag ju ha Toyotan eftersom vi har hundburen i den. Så det löste sig väldigt bra. Nu känner jag mig fri att göra vad jag vill. När jag har körövning så hinner inte maken hem innan jag åker till Ytterlännäs kyrka. Vi övar i sockenstugan. Jag brukar möta mannen i mitt liv efter vägen.

Ta hand om dig! 


 




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela