Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Sången bär mig på sina vingar

Publicerad 2014-05-19 16:48:31 i Allmänt,




I februari började jag sjunga igen. Tänk, att Ytterlännäs är den äldsta kyrkokören i Sverige! Den bildades några år före 1847. Känns roligt att få vara med i den. Jag blev mycket väl omhändertagen när jag kom dit. Jag kände ca halva kören sedan tidigare. 
Det här är vår kantor Ulla-Marie Nilsson. Hon är en skicklig körledare. 

Detta är Ytterlännäs kyrka.
Där har jag varit på många skolavslutningar.
Här är jag med en elev. 
I slutet av april hade vi körcafé i sockenstugan. Det är väldigt populärt. Den här gången var det ungefär 100 personer som kom och lyssnade. Då känns det meningsfullt att sjunga. Men det är inte bara det. Det är fantastiskt roligt och humörhöjande att sjunga i kör.

Nu den 27:e maj kommer Py Bäckman hit och jag lovar att det kommer att bli en toppenkonsert! Du är hjärtligt välkommen!

Var rädd om dig där ute! Kram








Caprice

Publicerad 2014-05-07 14:17:11 i Allmänt,

I helgen var vi nere i Sundsvall. På lördag eftermiddag var vi på Caprice, en vårkonsert med Kjell Lönnås tre körer; Kammarkören, KFUM-kören och Confetti.
Vår sonhustru Mia sjunger i Confetti. Alla körerna är fantastiskt duktiga. 


I år var Helen Sjöholm gästartist. Det blev en helt underbar konsert. Hon är en stor artist.  Vi hade trevligt sällskap av Mias mamma Gulli. 

Väl hemma hos Patrik så skjutsade jag Fredrik och några av hans vänner till whiskeyprovning i Timrå. Efter det var det äntligen middag. Patrik hade gjort tacos. Det är rätt trevligt att äta tacos. Man får pyssla med sin egen mat. De har en rund skiva som man har de olika skålarna på. Det är bara att snurra på den så får man det man vill ta från den. En sådan ska jag absolut skaffa mig! 

Vi gick hem till Fredrik med Henry och Edvin. Vi skulle vara barnvakt för Helena var i Stockholm. Ännu ett plus att ha flyttat hit ner. Vi får vara oftare med barn och barnbarn. Sönerna bor bara 250 m från varandra.  Pojkarna ville se en film så vi såg en familjefilm. Litet mys hade vi också med läsk, chips och godis. 

På söndagen åkte vi hem till Mon igen. Borta bra men hemma bäst. 
Vi måste ju hem till våra katter Stintan, Clintan, Cody och Figge. 

Sköt om er där ute! 





Att bo på landet

Publicerad 2014-05-05 17:10:39 i Allmänt,

När man bor på landet som vi gör så är man beroende av kommunikation. Min man arbetar i Umeå och dagpendlar dit varje vardag. Tågstationen ligger snett över älven men han måste åka bil dit till Västeraspby. Det är 9 km. 

Stationen i Västeraspby
Umeå Centralstation
Från början körde han dit med vår Toyota. 

Men vi insåg snabbt att vi måste ha en bil till. Annars så skulle jag bli helt fast hemma på Mon. Det är ont om bussturer. Jag har ju gått med i Aktiva Seniorer och jag träffar lärarkollegor ibland. Jag har också vänner jag vill träffa. Jag kanske behövs hos sönerna för att ta hand om barnbarnen. Jag måste kunna åka in till Nyland till ICA Rosen för att handla eller åka till Hälsocentralen eller Apoteket. Jag måste kanske också åka ner till Reumatologen nere i Sundsvall. 
Därför köpte vi en andra bil som maken kör till tåget.
Det blev en Citrôen C5 -2002. Den duger jättebra. Själv vill jag ju ha Toyotan eftersom vi har hundburen i den. Så det löste sig väldigt bra. Nu känner jag mig fri att göra vad jag vill. När jag har körövning så hinner inte maken hem innan jag åker till Ytterlännäs kyrka. Vi övar i sockenstugan. Jag brukar möta mannen i mitt liv efter vägen.

Ta hand om dig! 


 




Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela