Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Köket nu

Publicerad 2014-04-25 12:32:00 i Allmänt,


Det känns verkligen bra att ha fått flytta ner hit. Huset har ett läge som är svårt att finna motstycke till. Älven är ca 700 m här. Själva huset är nu under renovering. Vi är klara med köket. 
 
Eftersom huset är gammalt, den första delen sedan början av 1900-talet, så ville vi inte göra för mycket åthävor. Vi valde att sätta pärlspont på väggarna i köket. Inredningen går i lantstil. Vi köpte Lidingö på IKEA. Under tiden vi planerade det så bestämde vi oss för att även ha en vedspis.
Så här ser den ut när den väl kom in. 
Det är så mysigt att man kan se elden. När det var strömavbrott var det bra att kunna laga mat på den. 
 


Skafferiet till vänster om vedspisen drar man ut. Det är väldigt praktiskt. Man ser var allt är utan att behöva flytta på allt som i ett skafferi med fasta hyllor. Jag har också karusell i det undre hörnskåpet. Jag tycker mycket om diskhon i porslin och lådan under den. Den drar man ut och där har vi vår sopsortering. 
Vi har några lister kvar att sätta upp samt litet fogning av kaklet. Det gör vi någon dag nät det är regnväder.
 
Vår köksmöbel blev väldigt fin här. Den är i björk och ek. Bordsben, stolsben och ryggar är målad björk och bordsskivan samt sitsarna är av ek. Det stora skåpet hör också till. 
Synd bara att vi inte fick plats med kökssoffan som fanns här när vi köpte huset. Men man kan inte få allt. Nu står den i uterummet. 
 

Mys.
Jag tycker om vita gardiner för då får vi in mycket ljus. Det behöver vi nordbor.

Jag ville ha en ny lampa och hittade den här som passar så bra i ett lantkök. Vi har dimmer så man kan själv bestämma ljusstyrkan. 
Min son Fredrik har gjort handdukshyllan på slöjden i skolan. Min mamma har broderat tygstycket. Några änglar här också. Observera att jag själv aldrig köper änglar. Jag får dem. Kopparbrickan fick jag av pappa för många år sedan. Den som är riktigt observant ser säkert att Gustav V Adolf också står där på hyllan. Det är Hampe Svanberg som gjort den lilla träfiguren.

Det är väldigt vackert. I alla år har jag kokat det på spisen så att det ska hålla till nästa generation också.

På sidan av frysen har jag satt min älsklingstavla som är gjord av en konstnär som jag känner. Han var bildlärare hos oss och hette Stig Österberg. Träskulpturen är gjord av Bertil Westman som var en kollega till mig. Den föreställer mig och jag fick den när jag slutade som skolledare i Kramfors kommun. Den betyder väldigt mycket för mig. 
Fjällkon
 
Bertil sa: "Det här är du Lillemor. Du är ofta så glad och sprider solsken till oss. Men ibland finns det en tår i ditt öga för du är väldigt medkännande. Blixten står för att du kan bli arg också. Du är hjärtlig och du är musikalisk. Styvmorsviolen symboliserar att du kommer från Ångermanland. Den silverfärgade nageln står för ditt efternamn".
Klart att man blir glad över så fina ord. 
 
Mamma broderade den här till mig.
Skåpet som hör till köksmöbeln. Det slukar mycket. I tunnan till höger om det förvarar vi ved. Makens barnbarn pryder almanackan och vi gläds varje gång vi tittar på den.
Vi har sex spottar i taket också de med dimmer. När de är tända behöver man inte ha någon belysning under skåpen.
Utsikt från mitt köksfönster idag. Björkarna har börjat slå ut. Jag känner en inre frid när jag står där och diskar eller lagar mat. Äntligen har jag kommit hem igen! 
 
Sköt om dig där ute! Själv är jag gräsligt förkyld men det går över. 




Flytt till vårt älskade Mon

Publicerad 2014-04-19 13:20:25 i Allmänt,



Mina trogna läsare har märkt att jag inte skrivit i min blogg under mycket lång tid. Jag tappade helt enkelt gnistan för sociala medier. Jag har gått ur Facebook också. Så klart att man inte behöver kolla varje dag men jag tyckte att jag fick svårt för det. Det tog för mycket tid att svara på privata meddelanden. Visst är det trevligt med kontakter men jag har många i IRL också. De som vill ha mig i sitt liv finns där ändå.

När vi fann huset nere på Mon för fyra år sedan snart hade vi tänkt vänta med att flytta hit när min make får pension. Men så växte köket fram och det kändes bra att vara här nere. 

Tågen på Botniabanan gick som de skulle och min man kan dagpendla upp till sin arbetsplats i Umeå. Vi bestämde oss för att jag skulle vara här på Mon från sista april. Maken skulle fara hem till Robertsfors en gång i veckan och klippa gräset. Det fungerade väldigt bra och vi tog kontakt med en mäklare gällande huset i Robertsfors. Vi hade nog inte tänkt sälja förrän nu på vårsidan men han tyckte att vi skulle slå till på en gång. Det var sug efter hus i samhället.
Då blev det fart på oss. Vi for hem och var hemma i ung. 1 1/2 månad för att fixa till det sista i huset. Vi lade ut huset och fick genast napp men det gick om intet eftersom de inte fick låna i banken. Men när huset legat ute på Hemnet i åtta dagar så var det sålt och vi fick det vi ville ha för det. Toppen! Vi hade aldrig räknat med det. 
Eftersom köparen ville komma in så fort som möjligt så fick vi lägga på en extra rem. Den 26:e oktober flyttade vi in " på riktigt". Erik Ferm, som har flyttfirma i Umeå, hjälpte oss. Sedan fick vi hjälp med att lossa av snälla grannar och vänner. Jag hade lagat god mat till dem som hade tid att komma in och ville ha. 

Eftersom vårt hus är litet så ska vi bygga ut ca 40 m2. Vi vill ha ett större vardagsrum och ett sovrum nere. Jag har ju psoriasisartrit och har besvärligt med lederna, särskilt på morgonen. Därför är det besvärligt med trappan. Men med för litet yta så har vi inte kunnat packa upp allt. Det står kartonger i källaren och i verkstaden och det finns massor som jag ännu inte har hittat. Det är ju inte så kul men något jag måste acceptera så länge. 

Glad Påsk på er alla från oss här på Mon!  


Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela