Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Vi ses i Nangijala!

Publicerad 2013-02-20 23:38:00 i Allmänt,

Jag hade en älskad vän sedan 36 år tillbaka. Vi lärde känna varandra genom en gemensam vän.
 
För 2½ är sedan fick hon besked om att hon hade cancer i magen. Vi trodde alla att hon skulle klara av det för hon var en sådan positiv person. Hon gick igenom två operationer och däremellan fick hon kemobehandling. Hon fick behandling i två veckor och sedan fick kroppen vila i två veckor. Så fick hon hålla på. Hon hade problem med att äta för hon mådde illa p.g.a. cellgiftet. Men hon försökte så gott hon kunde.
 
Det första året stod kroppen emot och hon gick inte ner så mycket i vikt. Men under det sista året rasade hon och gick säkert ner 40-45 kilo. Hon fick problem med tarmen och fick göra en stomioperation. Då upptäckte man att hon hade flera metastaser. Men hon var tapper ändå och ville inte ge upp. Tyvärr så ville hennes kropp annorlunda. Hon var tvungen att inse att hon inte kunde förlänga lidandet med näringsdropp.
 
Vi hade pratat med varandra varje dag i flera månaders tid och också hälsat på henne. Den sista tiden var hon hemma. Det var så hon ville ha det och hennes familj tyckte att det var skönt. Distriktssköterskan kom varje dag och ambulanspersonalen kom på kvällarna och satte droppet. Vi bor inte på samma ort men hon bodde inte långt från Mon.
 
En kväll ringde hennes man och sa att det bara var 2-3 dagar kvar. Vi bestämde oss för att fara ner nästa morgon och jag är så glad att vi hann fram innan hon fick sluta sin kamp. Vi fick ta farväl av varandra. Dagen efter dog hon.
 
En och en halv vecka senare var det begravning. Den var väldigt fin.
 
Farväl min kära vän
Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta
Saknaden efter dig känns stor
Jag lovar att inte glömma bort din man
Han ska också känna att han är älskad av oss
En dag ska vi åter mötas
under körsbärsträdens skugga i Nangijala
© Lillemor
 
 
 

Kommentarer

Postat av: wiper

Publicerad 2013-02-22 12:08:30

Så tråkigt med din vän. Jag vet precis hur det känns för jag har mist en god vän i cancer också. Vad stark hon var som ändå kämpade in i det sista. Verkligen sorgligt och jag beklagar.

Du har skrivit så fint och rörande till din vän så jag fick gåshud och grät en skvätt.

Stor varm kram

Svar: Ja, det är sorgligt när man mister vänner. Jag saknar henne redan. Men man måste gå vidare. Huvudsaken är ju att man inte glömmer bort hennes man, som också är en kär vän. Att han inte blir lämnad ensam av vänner också. Sånt har jag sett hända. Det kan inte kännas roligt. Varm kram tillbaka
Stintan

Postat av: Maya

Publicerad 2013-02-25 09:59:10

Beklagar sorgen! Vi har också sorg hos oss. Men vi kan inte deltaga i begravningen på lördag för då åker vi på semester! Hon gick också bort i Cancer.

Vackra ord Du skrivit!

Var rädd om Dej/Er!
Kram!

Svar: Hej vännen! Ja, det är tråkigt när någon i ens närhet går bort. Vad härligt med semester! Ha det skönt och njuuut av ledigheten! Kramar
Stintan

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela