Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Utekväll i Robertsfors

Publicerad 2013-02-23 12:23:00 i Allmänt,

Här i Robertsfors har vi ett väldigt trevligt matställe. Varför de kallar det för café vet jag inte. Juliana, som äger stället,  kanske inte hade så stora förhoppningar om att det skulle gå så bra. Men det har det gjort.
Hon kommer från Sri Lanka och träffade sin Lars redan när de var mycket unga och jobbade tillsammans  söderut. Han är härifrån och de flyttade hit upp.
På fredagarna är det after work. Ibland är det buffé, men det var det inte igår när var där med våra nyvunna vänner, Anna-Lena och Tomas. Menyn består av lankesisk mat. Det finns mycket att välja på. Jag åt räkor med wokade grönsaker och ris. Till det serverades sötsur sås. Det var gott. Christer tog soppa och sedan chicken nuggets med ris och sötsur sås. När han beställde så skrattade Juliana. Han beställer nämligen samma jämt. Chicken Nuggets, det är gott det!  Anna-Lena åt något med fläskfilé och Tomas något med nötkött. Deras var mycket starkare än vår mat.
Vi hade en mycket trevlig stund tillsamman. Vi kom dit 17.30 och gick 20.15. Det var många som var där och åt. De flesta sitter inte så länge men vi tycker att det är trivsamt där och sitter gärna en stund och pratar. Så är det också när vi bara är vi två. Jag känner mig priviligerad att vi har råd att gå dit och äta då och då. Men så är det heller inte dyrt där.
Så här kan det se ut på sommaren. Grillkväll på Ceylon. Detta är Julianas syster. Det är hon som står för maten.
Nanne Grönwall har också varit där. Här är hon tillsammans med Juliana.
Lil Lindfors och Reuben Sallmander.
Och vad förskaffades den äran? Jo, vi har en mycket aktiv musik-och teaterförening och de var här för att uppträda.
  Juliana och hennes syster gör helt underbara smörgåstårtor. Vi beställde en jättetårta när Christer fyllde 60 år. Det här är en mindre variant. Kommer helt plötsligt på att jag måste tömma kameran.  
En lyckad kväll blev det med många glada skratt.
 
Ha nu en riktigt trevlig helg! Här blir det till att vara inne för maken mår inte bra och jag håller nog på att bli förkyld jag också. Det blir litet småplock och häng framför TV:n.
 

Med släkten

Publicerad 2013-02-21 11:47:00 i Allmänt,

Mitt äldsta barnbarn fyllde 9 år och vi var nere på Mon då. De bor ju 34 mil ifrån oss så inte alltid man kan vara där på just den dagen barnbarnen fyller år. Men från Mon är det bara 11 mil.  Det är annorlunda med bonusbarnbarnen. De bor bara 5 mil från oss och 45 min i tid. Då går det ju bra.
Nu inföll födelsedagen på en söndag och det var ju jättetrevligt. Barnkalaset var redan avklarat och nu blev det släktkalas. Vad roligt det är att sammanstråla så där!
Här sitter han och inväntar folkets jubel.
Nu hurrar vi: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Tårta blev det så klart också. Den hade hans pappa, min son, gjort.
Barnen gick upp och lekte och då bröt kacklet loss. Bara så kul! Maken ser lagomt road ut.
Efter ett tag så kom födelsedagsbarnet ner. Han hade fått rullskridskor och ställde uppe i pose.
 
Det blev en mycket trevlig dag för oss. Jag är så lycklig över att ha en sådan fin familj. Familj och vänner är det viktigaste här i livet.
Vi for till min bror och lämnade en blomma och drack kaffe. De bor efter vägen och sedan for vi till Mon, åt middag och packade bilen full med djur och for hem till Robertsfors.
Elvis och Clintan åker tillsammans. De andra tre, Stintan, Cody och Figge, har var sin bur.
 
 
 

Vi ses i Nangijala!

Publicerad 2013-02-20 23:38:00 i Allmänt,

Jag hade en älskad vän sedan 36 år tillbaka. Vi lärde känna varandra genom en gemensam vän.
 
För 2½ är sedan fick hon besked om att hon hade cancer i magen. Vi trodde alla att hon skulle klara av det för hon var en sådan positiv person. Hon gick igenom två operationer och däremellan fick hon kemobehandling. Hon fick behandling i två veckor och sedan fick kroppen vila i två veckor. Så fick hon hålla på. Hon hade problem med att äta för hon mådde illa p.g.a. cellgiftet. Men hon försökte så gott hon kunde.
 
Det första året stod kroppen emot och hon gick inte ner så mycket i vikt. Men under det sista året rasade hon och gick säkert ner 40-45 kilo. Hon fick problem med tarmen och fick göra en stomioperation. Då upptäckte man att hon hade flera metastaser. Men hon var tapper ändå och ville inte ge upp. Tyvärr så ville hennes kropp annorlunda. Hon var tvungen att inse att hon inte kunde förlänga lidandet med näringsdropp.
 
Vi hade pratat med varandra varje dag i flera månaders tid och också hälsat på henne. Den sista tiden var hon hemma. Det var så hon ville ha det och hennes familj tyckte att det var skönt. Distriktssköterskan kom varje dag och ambulanspersonalen kom på kvällarna och satte droppet. Vi bor inte på samma ort men hon bodde inte långt från Mon.
 
En kväll ringde hennes man och sa att det bara var 2-3 dagar kvar. Vi bestämde oss för att fara ner nästa morgon och jag är så glad att vi hann fram innan hon fick sluta sin kamp. Vi fick ta farväl av varandra. Dagen efter dog hon.
 
En och en halv vecka senare var det begravning. Den var väldigt fin.
 
Farväl min kära vän
Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta
Saknaden efter dig känns stor
Jag lovar att inte glömma bort din man
Han ska också känna att han är älskad av oss
En dag ska vi åter mötas
under körsbärsträdens skugga i Nangijala
© Lillemor
 
 
 

Helgerna på Mon

Publicerad 2013-02-07 12:50:00 i Allmänt,

 
Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag känner att jag borde få in litet om helgerna nere på Mon.
 
Vi for dit ner på lördag före jul. Julaftonen var ju på måndagen. När vi kom ner så fixade vi med litet julstämning och satte upp nya gardiner och tog fram litet julsaker.
 
Här är det Figge som sitter vid köksfönstret.
 
 
Köksföntret över diskbänken. Därifrån har vi en helt underbar utsikt över älven.
 
Det blev mysigt inne i vardagsrummet med röd gardin. Elvis tycker också att det är mysigt där inne. Han sover i soffan.
 
Stintan med två av sina söner. Figge låg i katträdet.
 
Eftersom vi inte är riktigt klara med renoveringen av köket så får vi inte plats med en julgran i vardagsrummet för där står kyl/frysen och skafferiet. Därför köpte vi ett litet julträd som hälsar välkommen och glädjer oss när vi ser det.
 
På söndagen åkte vi ner till Alnön, där båda mina söner bor med bara 250 m avstånd. Då blev det middag där hos Patrik och Mia. Mias mamma var med och Kristin hade kommit upp från Linköping. Så klart var också Fredriks familj där.
Senare på kvällen åt vi ostbricka och drack vin och vi vuxna spelade julklappsspelet. Barnen fick också spela det, men inte med oss. Det var jättekul!
 
Vi sov hos Patrik och Mia. På förmiddagen gick vi över till Fredrik och Helena. Där åt vi jullunch och umgicks. Det är så trevligt när vi alla kan träffas. Helenas syster och svåger med lille Hubert kom också dit.
 
Christer och jag bjöd på en trerätters middag. Den blev väldigt lyckad. Så lyckad så att Ville, ett av barnbarnen,  sa: "Farmor, det här var i vårldsklass!" Då får man känna sig nöjd.
 
Här sitter de alla fyra. Henry visar tummen upp.
 
Tomten kom så klart.
 
På juldagen åkte vi till Mon igen. Vi kunde inte lämna katterna ensamma längre.
 
Nyårsaftonen firade vi tillsammans med vår goda vän Carola och en mycket trevlig granne vi har på Mon. Hon heter Helén. Tyvärr glömde jag att ta foton då. Vi hade en gemytlig kväll tillsammans.
 
På trettondagsaftonen firade vi 10-årig bröllopsdag.
Då åt vi jättegott. Vi var förundrade över hur snabbt tiden hade gått.
 
Vi var till Kramfors flera gånger och hälsade på Christa och Mats. Christa var mycket sjuk i cancer.
 
Inga-Britt var så klart och hälsade på.
 
Allt trevligt har också en ände. Det var dags att åka tillbaka till Robertsfors på Trettondagen.
 
Sköt om dig där ute! Var glad åt att ljuset återvänder!
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela