Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

På sjukhuset

Publicerad 2013-04-11 11:25:00 i Allmänt,

Igår hade jag tid på Reumatologen på NUS, Norrlads Universitetssjukhus. Jag fick sällskap i bilen av en väninna som skulle in till Umeå för att shoppa. Det är ju trevligt att ha någon att prata med när man kör. Jag kan ju aldrig ta bussen in eftersom jag har Elvis. Om det är kallt eller för varmt ute brukar jag lämna honom hos vänner.
Jag har en sjukdom som heter psoriasis.
Psoriasis ger röda, fjällande utslag eller fläckar som ibland kliar. Sjukdomen uppkommer oftast när man är mellan 10 och 30 år. Den är ärftlig och utlöses av infektioner, läkemedel eller psykisk stress. Psoriasis går inte att bota men olika behandlingar kan lindra besvären. Psoriasis är en av våra stora folksjukdomar. Ungefär 2–3 procent av befolkningen har psoriasis och den är lika vanlig bland män som bland kvinnor.Psoriasis debuterar i alla åldrar, ofta när man är mellan 10 och 30 år gammal. 50 procent får sin psoriasis efter att de fyllt 30. Sjukdomen är ärftlig. Hur den ärvs är inte helt klart, men det är större risk att få psoriasis om någon i familjen redan har det. Även om sjukdomen är ärftlig krävs det att något utlöser den, till exempel olika typer av infektioner, läkemedel eller psykisk stress. Det går inte att i förväg veta hur svår psoriasis man kommer att få. Sjukdomen behöver inte bli svår även om man har fått den i unga år. Psoriasis smittar inte.
 
Själv fick jag sjukdomen sent, när jag var 45. Den utlöstes av en halsfluss. När jag var runt 50 så fick jag också psoriasisartrit.
Cirka 40 procent av de psoriasissjuka får även problem med lederna i någon form, så kallad psoriasisartrit. Psoriasisartrit är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som orsakar smärta, stelhet och i sin allvarligaste form, rörelsehinder. Sjukdomen skiljer sig mycket mellan olika individer. Den kan vara mild, övergående och drabba ett fåtal leder men också vara mycket aggressiv och drabba ett flertal leder. Psoriasisartrit är ännu relativt outforskad och ofta underbehandlad. De vanligaste symtomen vid psoriasisartrit är stelhet, rörelse- eller vilosmärta, svullna leder, ömhet över ledkapsel, muskel- och senfästen samt trötthet orsakade av inflammation. Inflammationen kan vara lokaliserad till en eller ett fåtal leder men vanligen är många leder engagerade. Lederna kan angripas och brytas ned av sjukdomen, så kallad leddestruktion, och om sjukdomen förblir obehandlad kan detta leda till funktionsnedsättning och funktionshinder.
 
Jag hade tur för jag fick omgående antiinflammatorisk medicin så jag har inga söndervärkta leder. Men jag var ständigt stel och hade jämt ont. Jag var inskriven på Reumatologen i Umeå men den läkare jag hade ville inte ge mig cytostatika, cellgift, vilket är det vanligaste behandlingssättet idag. Han avförde mig därifrån. Man ska vara frisk för att kunna argumentera mot en läkare. Jäkla gubbstrutt!
.
Det blev bara värre för mig och till slut så remitterade min husdoktor mig till Reumatologen igen. Då kom jag till en helt underbar, kvinnlig professor som stod där som ett frågetecken över att jag inte tidigare fått Metotrexat.
Jag nästan grät av lättnad. Hon var så rar mot mig. Detta var för 3 år sedan.
För mig började ett helt nytt liv, tyckte jag. En bieffekt av cellgiftet var också att alla utslag försvann. De, som har svår psoriasis, behandlas också på samma sätt. Jag hade medelsvår. Jag fick gå och ta prover varje vecka 8 ggr för att de skulle se om min lever påverkades. Inför varje ordinarie läkarbesök måste jag ta prover så doktorn kan kolla mina värden. Om levervärdena inte är riktigt bra så drar hon ner på min medicin ett tag. Sedan får jag ta nya prover igen.Jag tycker att det är bra att de följer upp mig så noggrant.
 
Men jag får stora problem då och då. Igår var jag på NUS för att jag skulle få cortisoninjektioner bak i rumpan för muskelfästena var gravt inflammerade så jag kunde inte sitta. Som tur var fick jag komma efter 2 dagar redan. Jag kom på en akuttid.
 
Men ni ska veta vad överraskad jag blev när jag fick komma in till jourläkaren, som heter Ali. Han kommer från Afghanistan. Han tittade på mig och så tittade han på skärmen och så sa han: "Det här måste vara fel. Det står att du är 66 år men när jag såg dig i korridoren så trodde jag att du var 50!"
Ridå!
Hahaha! Då glömde jag nästan bort hur ont jag hade i höger skinka. Gulle dej, Ali!
Det blev nästan så här:
Jag fick en grundlig undersökning och alla värden var bra. Och så fick jag då två stora injektioner i rumpan. Han sa också att han tyckte att jag skulle gå ner i vikt och då visade jag honom Viktväktarnas App i min mobil. Jag sa att jag har gått ner drygt 8 kilo på 11 veckor. Vet ni vad han gjorde då? Jo, give me five!
Han tyckte att jag hade varit suveränt duktig. Åh, vad jag kände mig lätt om hjärtat när jag gick ut!
Gull-Elvis var i bilen under tiden och jag rastade honom och for sedan och hälsade på en väninna som fick en stroke förra sommaren. Det var två andra kvinnor där också men de gick efter ett tag och vi fick vara ensamma. Vi pratade och drack kaffe och åt Nyåkers kardemummaskorpor. De är himmelskt goda! Ibland kommer de rätta orden inte till henne. Stroken tog på talcentrat. Det är andra gången hon har fått en stroke. Man blir ju orolig. Men hon har ett underbart humör. Jag beundrar henne så.
Sedan åkte hon med mig in till Umeå för hon trodde att hennes dator var trasig. Det var den nu inte utan det var musen som var det. Vi skojade litet om att hon behövde en ny mus. Hon tog färdtjänst hem och jag åkte och hämtade min väninna nere på sta´n..
Tag vara på det fina vädret och var ute i solen! Nu behöver vi massor med D-vitaminer.
 
 

Kommentarer

Postat av: Inger

Publicerad 2013-04-11 13:56:04

Hej Lillemor!
Vad intressant att läsa så utförligt om dina sjukdomar.

Att du fick träffa en så underbar läkare, blev ju ett stort plus i kanten!Men ser man positivt på livet o har ett glatt sinne, då blir man yngre. Dessutom ser du yngre ut, bara att konstatera!
Stor kram från Inger

Svar: Hihihi! Tack för det! :) Alla kanske inte tycker att det är intressant men då behöver de ju inte läsa. De är så många som tror att psoriasis smittar. Det skadar inte md litet upplysing, tyckte jag. Kram tillbaka
Stintan

Postat av: Spanaren

Publicerad 2013-04-11 14:10:04

Trodde det var allergier du hade när du skrev om cortison men så var det inte alls.

Tur att du äntligen har fått hjälp som gör att du känner att du mår relativt bra.

Har du utslag också eller är det bara lederna som får sig?

Men vilken gullig läkare ... mer av dem. Många gånger så är människor från andra länder med medkännande ... rätta mig om jag har fel ;.)

Har du också vovven i bilen *kul* Sokko älskar att följa med i bilen.

Var rädd om dig/kram

Svar: Hej! :) Jag hade utslag innan jag fick behandling med cellgift. Nu har jag bara litet i hårbotten och det står jag ut med. Ja, du har helt rätt. Jag upplevde honom som väldigt medkännande. Han frågade om mina barn också och berömde mig för att jag hade fört dem framåt i livet. Då blir man ju glad. Elvis åker alltid med. När vi ska ner till Mon så åker ju en av katterna, Clintan, i hans bur. De är så goda vänner.
Kramen
Stintan

Postat av: \Kikkan

Publicerad 2013-04-11 20:05:38

Men inte ser Du ut som 66!! Underbart att få tag i en läkare som ger komplimanger & ännu bättre om Du blir frisk eller blir av med smärtor etc. Jag hade eksem som barn & får ibland känningar av det i mitten av vintern, men mitt eksem ger sig av när vintern försvinner och man inte byltar på sig så mycket kläder. Duktiga Du med all viktminskning!! Själv sitter jag liksom fast med vågen just nu. Spelar ingen roll just hur ordentlig jag är på matfronten.. Börjar allvarligt undra om muskler verkligen väger mycket, har börjat simma ganska så regelbundet.. Kramisar/ Kikkan ♥♥♥

Svar: Hahaha! Ja, visst blir man glad när en doktor säger så! Vad bra för dig att eksemet försvinner när du pälsar av dig! Inget kul att ha. Innan jag fick cellgiftet ville jag inte ha kortärmat för jag hade så mycket på armbågarna. Det såg ju inte fräscht ut. Det går inte lika snabbt med vikten nu som i början. Fast det kryper sakta nedåt. Man får vara glad för varje hekto. Jag önskar att jag kunde simma men jag får ju så ont i nacken och crawla har jag inte kondis till just nu. Men kanske är jag så bra om några dagar så jag kan ta långpromenader med Elvis. Jag siktar in mig på det. Muskler väger mer än fett så det är alldeles riktigt. Här blir det fint väder idag verkar det som. Jag ska blogga och sedan ska jag sitta ute ett tag. Blir ingen långpromenad idag, bara runt kvarteret med Elvis. Ali sa att jag skulle vänta tills sprutan hade givit full effekt och självklart lyder jag doktorns order :) Nu ska du/ni ha det riktigt bra. Vi pratade om er igår och jag längtar tills ni ska komma! Stor kram
Stintan

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela