Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Botniabanan

Publicerad 2012-11-09 12:51:00 i Allmänt,

 
När vi köpte huset på Mon så var det inte bara för den vackra utsikten och läget nere vid Ångermanälven. Maken hade då 6½ år kvar att arbeta. Nu är det bara 4. Men vi räknar med att lägga ut huset i Robertsfors till försäljning under våren 2013. Om vi får sålt då så flyttar vi ner. Annars kommer vi ändå att vara där så mycket som möjligt. Vi kan sätta in en "vakt" som ser till att inte vattnet fryser i huset i Robertsfors. Eftersom vi hade en vattenskada i vintras och har lagt utanpåliggande rör så är risken minimal. Min man är mycket duktig på att fixa sådant. Han håller just nu på att bygga en. Han köper inga färdiga utan han bygger själv. Eftersom han är elingenjör så kan han sånt.
 
Med Botniabanan så är det möjligt för honom att pendla till arbetet uppe i Umeå. Det tar 1h28min och 30 min till Ö-vik, där hans företag också har ett kontor. Hos oss här det därför varit mycket tågsnack de senaste 2½ åren. Han kan koppla upp sig på tåget och jobba därifrån. På så sätt kan han räkna en del av tiden som arbetstid.
 
Botniabanan är en järnväg i Ångermanland och Västerbotten i norra Sverige. Den avgrenar sig från Ådalsbanan vid Västeraspby nära Kramfors-Sollefteå flygplats strax söder om Ångermanälven, och går via Örnsköldsvik och Nordmaling till Umeå.

 Järnvägen är 190 kilometer lång och har totalt 140 broar och 25 kilometer tunnel. Banan är enkelspårig men försedd med 22 mötesplatser. Maximal hastighet är 250 km/h för persontåg och 120 km/h för godståg med maximal axelvikt på 25 ton.

 

 
 
 
 

Med start i augusti 2012 trafikeras hela sträckan mellan Sundsvall och Umeå av regionaltåg. Från 9 december 2012 kör SJ även snabbtåg (SJ 3000) mellan Stockholm och Umeå.

 

 

 Lördagen den 28 augusti 2010  invigde Kungen Botniabanan. Botniabanan sträcker sig från Ångermanälven, strax norr om Kramfors flygplats, via Örnsköldsvik, Husum, Nordmaling, Hörnefors och Umeå.

Min man och många andra som representerade företag, press och annat hade dagen innan åkt samma sträcka.

Kungen anlände till Kramfors där den första invigningsceremonin ägde rum.

 


Kungen deltog därefter i invigningsceremonier i Örnsköldsvik, Nordmaling samt Umeå.

Dagen avslutades med en middag på residenset i Umeå.

I sina tal sade Kungen att "Botniabanan går från Ångermanälven till Umeå och förbinder de fyra kustkommunerna. Den bildar också en effektiv länk mellan Ådalsbanan och norra stambanan och på så sätt får Botniabanan stor betydelse i ett vidare perspektiv. Med dessa ord vill jag önska lycka till med förhoppning om att Botniabanan ska bidra till att utveckla regionen."

Botniabanan sträcker sig genom två landskap och fem kommuner, totalt 19 mil järnväg.

 I augusti 2011 skulle Botniabanan kopplas ihop med Ådalsbanan och därmed Ostkustbanan. Så blev det nu inte som jag tidigare sagt. Det blev fördröjt i ett år eftersom man måste åtgärda Ådalsbanan och signalsystemet som man hade haft problem med. Det blev istället i augusti 2012 som allt var klart. Detta kommer att leda till att tåg kan köra norrut via stambanan mot Kiruna och söderut mot Stockholm och vidare ut i Europa.

 

I slutet av augusti provåkte maken 3 ggr och det gick utmärkt. Tåget går från flygplatsen och själva stationen kallas Västeraspby.

 
Där finns parkeringsplatser med motorvärmare och det kostar inget extra att stå där. Det är väldigt bra ordnat. 11 minuter tar det från vårt hus att komma dit. Man får räkna med litet längre tid när det är vinterväglag. Men när vi ska bo där permanent och om maken då fortfarande arbetar så måste vi ha en bil till.
 
Jag tycker att det ska bli toppen att flytta dit. Det är bara 11 mil till mina fyra barnbarn i Sundsvall. Det blir bra! Från Robertsfors är det 32 mil.
 
Så du förstår säkert att vi tycker att allt kommer att bli väldigt lyckat för oss. Nu hoppas vi på att Norrbotniabanan ska bli godkänd så att resten av Norrland blir införlivat i tågtrafiken.
 
Sköt om dig och ha en trevlig helg!
 
"I ett soligt sinne är det alltid sommar." © Lillemor
 
 
 
 
 

Allhelgonahelgen

Publicerad 2012-11-05 11:22:00 i Allmänt,

Allhelgonadagen (i äldre tider även skrivet all helgona dag, i dagligt tal "allahelgona") är en dag som alltid infaller 1 november, till skillnad från alla helgons dag som i Sverige numera är benämningen på en rörlig helgdag förlagd till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Ursprunget till dessa båda dagar är detsamma, och den ursprungliga platsen var den 1 november, ett datum som behållits i de flesta länder och som i den svenska almanackan hela tiden varit fri från andra namn. Distinktionen mellan de båda namnen infördes 1953, då alla helgons dag flyttades från att vara första lördagen i november till sin nuvarande plats, och samtidigt blev allmän helgdag (lördagar var fortfarande arbetsdagar när beslutet togs 1953). Eftersom 1 november fortsatte kallas allhelgonadagen kallades den nya helgdagen för alla helgons dag.

Innan dess gjordes inte denna åtskillnad, utan båda dagarna kallades "Alla helgons dag" eller "Allhelgonadagen.

Hur som helst så är det därför vi firar i Sverige. Trodde jag. 

Halloween (från engelskans All hallows’ even, ’alla helgons afton’) är en högtid som i sina urpsrungsländer firades den 31 oktober. Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i Skottland. Via USA, dit många irländska emigranter kom under 1840-talets svält- och nödår, slog den igenom i Sverige under 1990-talets andra hälft. Där firas den inte sällan även på andra dagar, som helgen före Allhelgonadagen eller Allhelgonaafton. Även andra dagar kan förekomma. En Halloweentradition bland barn är att klä ut sig i spökkostymer, och gå runt i kvarteret för att be grannarna om bus eller godis, liknande den påsktradition med påskkärringar som finns i Sverige. Det svenska Halloweenfirandet kan ses som etablerat, och omsätter varje år cirka en miljard kronor i Sverige.

 

Varför kunde vi inte bara hålla oss till vår tradition? Så tycker jag. Men jag måste nog tänka om. Mina barnbarn är ute och spökar så jag måste acceptera det hela. Vi är ju ett mångkulturellt samhälle nu.

Huuga, vad ruskiga de ser ut!!!
 
Jag gör hellre så här:
 
Maken och jag var bort till min mormors och morfars grav och gjorde fint på fredagen. Kyrkogården ligger bara ca en mil från Mon. Förut har det varit svårt att hålla graven fin men eftersom det är så nära nu så har jag tagit på min lott att ordna med den. Min bror bor i Härnösand och mina kusiner i Luleå, Umeå och Stockholm.
 
 
Det lyste så fint redan på eftermiddagen där på kyrkogården.
 
På lördag eftermiddag kom min bror och svägerska från Fröland, Härnösand. Vi hade jobbat som ena tok Christer och jag för att fixa med maten. Dammsugaren gick varm och vi hade just duschat och hoppat i kläderna när de kom, en halvtimme för tidigt! *skrattar* Och vi som tyckte att vi var ute i god tid. Men allt var iordning och bordet dukat för fika så det var OK. De hade varit förbi graven för att tända ljus men det behövde de nu inte.
 
Det är alltid roligt att träffas när man bor en bit från varandra. Vi åker alltid in till dem när vi är nere på Alnön, där sönerna bor. Men det blir bara för en timme eller två. Nu kom de 13.30 och stannade till 20.30.
 
Vad vi bjöd på?
Förrätt: Rökt laxrulle med färskost och örter samt rullade smördegspinnar med Västerbottensost i.
Varmrätt: Västerbottenslax. Då skär man tunna filéer och lägger riven Västerbottensost på dem och rullar ihop. Man ställer rullarna i formen. Sedan blandar man grädde med vitt vin och slår över. Litet Västerbottensost över det skadar inte. Till det har man en sallad och pressad potatis.
Dessert: Vit chokladmousse med krossade maränger och passionsfrukt.
 
 
 Middagen blev verkligen delikat! Min bror är vegetarian sedan 25 år men min svägerska har fått honom att äta lax ibland för att få Omega 3 naturligt. Därför blev det mycket lax. Men vad gör väl det? Det är gott!
 
Ha det så bra alla där ute!
 
Tänd ett ljus och låt det brinna!
 
 
"I ett soligt sinne är det alltid sommar." © Lillemor 
 
 
 

Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela