Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Luftvärmepumpen på plats

Publicerad 2011-10-19 12:45:35 i Allmänt,

När vi kom ner till hit till mon på fredagskvällen vid halvsextiden så välkomnade huset oss med den nya belysningen under takfoten. Eftersom det inte finns någon gatubelysning här nere så gör det ju mycket för trivseln. Maken har satt en timer på den så den går igång klockan 5 på eftermiddagen och lyser till midnatt. Därefter går den igång klockan sju på morgonen och lyser till nio. Grannarna tycker att det är så trevligt att se att det lyser hos oss när vi inte är där.



Förra helgen när vi var här nere på mon så skulle maken montera klart luftvärmepumpen. Tyvärr så funkade den inte. Det kändes då verkligen inte roligt. Vi har ju 24 mil enkel resa hit ner från Robertsfors. Han är elingenjör och förstår sig på sådana här grunkor. Men trots det så fick han felsöka länge innan han kunde konstatera vilket fel det var. Det var kretskortet i den yttre delen. Då blev det ju heller inte någon kommunikation mellan den inre och den yttre delen. Men det var ju bara att se glad ut och reklamera pumpen. Det blev inte heller några problem med det. När vi kom ner så låg paket redan hos ICA-Rosen i Nyland. Vi hämtade den på lördagen och då fungerade allt efter det att han satt in det nya kretskortet. Total lycka!



Nu sitter den där på väggen och alla är nöjda.

Vi hann med litet annat också:



Knoppar och handtag kom på plats. Kanske kaklet kommer upp nästa gång vi kommer ner. Spisen ska stå mot hörnskåpet och där spisen står nu ska Viking stå. Jag längtar tills vi får vedspisen på plats.




Det kommer att bli mysigt att tända i den på morgnarna. Annars också för den delen. Men tänk, att elda i spisen och sedan äta frukost och läsa tidningen! Det blir mysfaktor nr.1.

På lördagskvällen var vi bjudna till vår goda vän Inga-Britt på middag. Hon bor inne i Kramfors. Som vanligt hade vi en mycket trevlig samvaro. Hon är duktig på att laga mat så det hade vi sett fram emot hela dagen. Vi blev inte besvikna.

På söndagen monterade Christer ett skåp som vi har ställt i hallen. Där fanns förut ett rangligt telefonbord med en låda. Det var inte så lätt att hitta något att ha där fär det fick bara vara 40 cm brett. Men jag hade hittat ett på IKEA. Det är egentligen ett badrumsskåp men det passar bra där i hallen, tycker vi.



Glaset är blästrat och det är ett riktigt vackert mönster. Jag ska sätta ett vitt tyg på insidan så man inte ser vad som finns inne i skåpet. Vi har inte så mycket förvaring här nere än så man får tänka ut kluriga lösningar.
Trappan ska målas vit men det får bli till sommaren. Badrumsdörren i bakgrunden ska vi spraymåla vit och det ska läggas ett nytt golv som också ska läggas i köket.



Det här är inte hos oss men golvet ser ut så här.



Den löstagbara spröjsen på nya fönstret kom också på plats efter det att jag hade torkat det. Salningen runt fönstret ska också göras samt målas. Åh, vad allt tar tid! Tur att jag har en sådan händig make!

Vi fyllde på matförrådet åt småfåglarna också. Två stora talgbollar satte vi upp i en syren utanför köksfönstret. De behöver mat nu för på både på lördag och söndag var det -4 grader på morgonen. Snart kommer snön.

En helg från fredagskväll till söndag eftermiddag går fort och efter att ha ätit middag klockan fyra så packade vi in våra fyra birmor och Elvis i bilen och åkte hem till Robertsfors. Det känns alltid så vemodigt att åka ifrån mon.

Tänd ett ljus och låt det brinna!

Kram till dig från mig

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor

Barn och barnbarn - återblick från sommaren

Publicerad 2011-10-10 15:37:15 i Allmänt,

Vad trevligt det är när barn och barnbarn kommer på besök.

Vad underbart rik jag känner mig som har fått tre barn som har lyckats bra här i livet. Två av dem, grabbarna, har hunnit skaffa sig egna familjer. De har två söner var, mina underbara barnbarn. På köpet fick jag två döttrar. Jag har så fina och trevliga svärdöttrar. Dottern har inga barn än.
Pojkarna bor i Sundsvall och hon i Linköping. Det är långt dit ner så vi träffas inte så ofta. Tur att det finns telefon!

 

Nu ska grabbarna fiska ute på älven. Hoppas att de får något! Farfar och pappa har hjälpts åt att sjösätta båten.



Jaadå! Fångsten blev två abborrar som jag kokade till dem. De åt dem tillsammans med kokt potatis blandad med smör. Gott! Men inte är det så lätt att rensa abborrar inte. "Det är många b:n i abborrar", som min föken sa när vi hade rättskrivning.
Det räckte inte till oss andra, men huvudsaken att barnen fick.

Vi var så tacksamma för Fredrik hjälpte oss med överskåpen. De är ju inte så lätta att sätta upp själv. Vi hade ju köpt dem på IKEA så det var ju en del pyssel att sätta ihop dem men när Fredde börjat med något så går det undan.



Christer har två söner och den ena av dem har familj. De har så rara töser; Hilma och Molly.
När de var ute på semester så kom de en dag i somras till mon.



Här är det andra gänget från Sundsvall. Det var dåligt väder ute så vi höll oss inne. Trots moderna spel så är det roligt att spela UNO. Det glädjer ett frökenhjärta för jag tycker att det är bra att barn nu för tiden lär sig att spela gammeldags sällskapsspel också.

Sköt om dig där ute! Kram till dig från mig.

Höst på mon

Publicerad 2011-10-09 10:17:15 i Allmänt,

Nu är vi åter här.


 
Vi kom ner rätt sent för Stintan hade gått och gömt sig hemma i Robertsfors när det var dags för mig att börja packa in i bilen och fara in till Umeå för att hämta maken. Jag har lärt mig att alltid ta henne först, men den här gången måste hon ha anat något för hon bara försvann. Det finns en hel del ställen att gömma sig på i vårt hus. När jag hade gått runt tre gånger så satte jag mig i vardagsrummet och satte på TV:n. Hon brukar komma och lägga sig i mitt knä när jag ser på TV. Men icke! På fjärde varvet hittade jag henne i makens arbetsrum på en hylla under skrivbordsskivan. Längst in i hörnet hade hon gömt sig! Man undrar just vad som försiggår i huvudet på en katt. Klart hon visste att vi skulle iväg. Men hon säger aldrig något när vi åker bil utan somnar i sin bur och hon trivs jättebra här nere. Så jag förstår inte det där.

Cody konstrade också. Han spärrade ut alla fyra benen och för mig kändes det som om han hade åtta. Tills slut fick jag in honom i hans bur. Alldeles svettig var jag! Med Figge var det inga problem, trots att han verkligen inte gillar att åka bil. Han har nu varit tillbaka hos oss i ett år och det går bättre. Men den här gången skrek han och gormade nästan hela vägen. Det är 24 mil! Tur att man kan koppla bort det. Clintan och Elvis åker tillsammans i hundburen. De kurar ihop sig tätt intill varandra och är så förnöjsamma.

Ja, så var alla på plats och jag kunde lasta in det lilla jag skulle ta med. Men handla för helgen hann jag inte för jag skulle vara i Umeå klockan fyra. Maken och jag skulle fara till ett ungt par som fått en liten Lukas. Klart att vi skulle önska honom välkommen till världen!



Vi blev inte länge där men vi hade handlingen kvar så det fick bli på Willys i Ö-vik och vi tog en hamburgare på Big Mac. Ingen pommes för mig dock. Det fick bli en Angus rätt och slätt men utan bacon.
Det hade börjat regna ordentligt och det var mörkt ute så vi åkte E4:an ner till Gallsäter och åkte över Lugnvik.
Den nya fasadbelysningen ner mot älven lyste fint och vägledde oss in när vi äntligen kom ner hit till mon. Tänk, att man är så priviligerad att man får ha två hem! Vi trivs så bra här.

Maken hade köpt italiensk chorizo och så här kärvänligt blev det mellan honom och Elvis när Elvis tiggde korv.



Annars är Elvis inte så pigg på att dela ut pussar men när husse har en korvbit mellan läpparna så kan han inte motstå :) Han bara älskar korv!

På promenad i ett vackert höstväder:



Oves lönn lyser vackert röd/grön i solskenet.



Figge hänger med på promenaden.



Solen glttrar vackert på älven.



Vart tusan har hästarna tagit vägen? Det är ju tomt i hagen.



Årets sista klöver. Det känns litet vemodigt.



Vackra höstfärger.

Surströmming hos grannen



På lördagskvällen var vi bjudna till vår granne Ove på surströmming. Det blev en trevlig tillställning. Han hade dukat ute på glasverandan och satt på infravärmen där. Det var dock litet kallt men jag förstår att han inte ville ha in lukten i huset.
Vi hade tagit med oss hackad gul lök, purjolök, skivade tomater och gräddfil för det hade inte han hemma. Han brukar inte äta det till utan bara potatis och tunnbröd. Nu fick vi lära honom något nytt och han gillade det. Självklat blev det öl och några nubbar till detta och vi sjung litet snápsvisor också.

Ove är 81 år men väldigt pigg. Han köpte stället när han blev pensionerad. Han är född i Prästmon men har bott i Stockholm sedan han var 16 år. Han bor här på mon från i början av maj och åker hem nu på tisag.

Ja, tiden går fort på mon. Vi hade gärna stannat en vecka till men det gick ju, så klart, inte.

Sköt om dig där ute! Kram från mig.



Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela