Min lillkusin Ann Westin
Vi var nere på mon för två veckor sedan. Anledningen till att vi åkte ner var att min lillkusin Ann Westin skulle uppträda på Hotell Höga Kusten. Ann har vunnit pris som Sveriges mest lovade ståuppkomiker samt två gånger priset som Sveriges bästa ståuppare. Hon är jätterolig.
Glada i hågen satte vi oss i bilen på fredagskvällen och åkte till Kramfors och hämtade vår väninna Inga-Britt.
Min bror och svägerska hade redan kommit när vi anlände. En trubadur satt och spelade och det var mycket folk som kommit. Det blev helt fullsatt.
Vi blev hänvisade till ett vackert bord dukat för fem personer. Utsikten från panoramafönstret är helt magnifik. Jag blir alldeles hänförd när jag ser vår vackra bro. Den sträcker sig så fint över Ångermanviken.
Till förrätt fick vi toast Skagen och varmrätten var marinerad fläskfilé med rödvinssås och klyftpotatis samt en helt underbar sallad. Desserten bestod av en äppelkaka med vaniljsås.
Under hela måltiden spelade trubaduren vacker musik på gitarren. Han sjöng inget då.
När alla hade ätit efterrätten kom Ann. Hon hade sin Marimekkoklänning av vaxduk på sig och man blir full i skratt bara av att se henne. På bilden längst upp kan du se hur hon såg ut. Hon bjuder verkligen på sig själv. Jag rekommenderar dig att kolla på henne här. Du får många roliga skratt. Det lovar jag.
.
Efter showen satte vi oss ner litet avskilt och pratade. Vi hade inte träffats på många, många år. Det var så roligt att återuppliva gamla minnen. Vi har lovat varandra att vi ska träffas alla kusinerna på min mammas sida till sommaren. Hennes bröder har kvar morfars lilla hus i Lugnvik. Den platsen ligger bara 17 km från oss på mon. Jag ser fram emot att träffa mina andra kusiner; Agneta, Lars-Tommy och Jan-Peter också. Vi ska ha ett trevligt program för två dagar. Jag hoppas att respektive också kommer samt kanske några barn också med sina barn. det vore verkligen något.
På lördagen så kom Mats och Christa och överraskade med en fin blomstergrupp till mig. Jag skulle fylla pensionär på söndagen, men då skulle vi åka hem till Robertsfors och det visste de. Jag gjorde våfflor och så hade vi en riktigt god hallonsylt som jag kokat till det. Ljuvligt gott!
Inga-Britt kom några timmar senare. Hon hade med sig en vacker, rosa orkidé. Vi åt en god middag tillsammans. Tänk, vad mycket vi har att prata om när vi träffas! Det var jättetrevligt. De stannade till 22.30. De hade säkert också haft trevligt eftersom de stannade så länge.
När vi kom hem till Robertsfors så ringde Elisabeth från blomsteraffären på måndagen och sa att jag hade blommor att hämta. Buketten var från mina barn och den vackraste jag sett.
Sköt om er därute! Våren är på väg.
Födelsedagsfest på Alnön
Före
Efter
Visst blev det fint!!! Jag är bara sååå nöjd! Hallen blev helt annorlunda och trapphuset blev mycket ljusare, trots att vi ha ett stort fönster där sedan tidigare. Färg kan verkligen förändra.
På fredagseftermiddagen åkte vi ner till Alnön, där båda mina söner bor med sina familjer. Min dotter, som bor i Linköping, kom också upp. Hela familjen var samlad för här skulle firas!
Vi åt middag hos Patrik och Mia på kvällen. Det var så trevligt. Kristin sov hos Patriks och vi hos Freddes.
På lördagen var det vi som var värdar. Vi höll till i Fredriks hus. Min bror Christer och svägerska Birgit kom också dit. På eftermiddagen så fikade vi. Jag hade tagit med mig kaffebröd som var kvar sedan Christer hade fyllt 60. Jag hade också gjort två jordgubbstårtor.
Här är hela gänget:
Edvin, Ville, Henry och Leo
Patrik och Mia
Fredrik och Helena
Kristin
jag, Lillan
Ni lägger väl märke till vad liten jag blivit..hihihi ... det måste vara all träning som ställt till det så Christer i jobbartagen
min bror Christer, svägerskan Birgit och deras barn. Barnen var dock inte med.
Vi åt en mycket god middag tillsammans och hade det väldigt trevligt.
Här är alla som vi firade:
Christer, som fyllt 60
Edvin, som fyllt 8
Kristin, som fyllt 28
Fredrik, som fyllt 38
och jag, Lillemor, som skulle fylla 65, femtifemton alltså
Jag bara älskar mina barnbarn och bonusbarnbarn!
Nu är vi på väg mot sommaren så misströsta inte! Ha det så gott ni alla vänner!
Vårgo´kramen från Lillemor
"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor
Bröllopsdagen
Vi hade bröllopsdag på Trettondagsaftonen. Det var den 5:e januari 2002 som vi gifte oss. Det är otroligt vad åren går! Eftersom jag var 55 år då och hade varit gift förut så var det ju inte läge att bära vitt. Jag hade svarta skor, svarta strumpor och en jättesnygg svart Busnelkjol. Till det hade jag sytt en guldtopp och en tunika bestånde av guldpaljetter. Jag tyckte att jag var så fin. Maken hade svart kostym och var stilig som bara den. Vi hade träffats ett halvår tidigare och vi tyckte inte att det var något att fundera på. Vi har inte ångrat oss. Fortfarande känns allt så bra.
.
Så känner jag mig varje dag jag får ha med honom.
Jag sa förut att vi har varit krassliga. Därför blev det litet tjall i ledningarna upp till chefen. Vi hade tänkt äta tjälknöl på dagen B, men hade glömt bort att sätta köttet i ugnen kvällen innan. Så det kan bli! Vi hade köttfärs i kylen så det fick bli biffar istället och i smeten hade vi oliver, soltorkade tomater och vitlök. Till det gjorde jag en sallad av rockolasallad, körsbärstomater, gul paprika och fetaost. Till detta åt vi klyftpotatis och drack några glas
rött vin. Det smakade bra det också.
När vi, sent omsider, kommit i säng så kom jag på att vi inte satt in köttet i ugnen nu heller. Ridå! Jag fick kliva upp och ta ut köttet ur ugnen och sedan sätta in det i ugnen på 100°. Efter det så somnade jag gott i förvissningen om att vi skulle få en pangmåltid på Trettondagen.
Det blev jättebra! Jag följde ett nytt recept på lagen och jag har aldrig gjort en godare knöl.
Tjälknöl, potatisgratäng, sallad och kantarellsås. Tänk, vad bra man har det!
Nu är vistelsen på mon slut för den här gången. Hej då huset! Vi kommer snart igen!
Tänd ett ljus i vintermörkret och njut av stillheten!
I ett soligt sinne är det alltid sommar
Bli världsförälder du också!
Nu har vi varit här på mon sedan juldagen. Dagarna går fort. Vi har inte varit friska, som jag sagt tidigare. Det var en ordentlig förkylning som slog klorna i oss. Det värsta var väl att den tog om. Men nu känner vi oss ganska bra i alla fall. Fast vad är egentligen en förkylning att gnälla över? Det går ju över. Och visst har man en och annan krämpa, men vad är väl det? Tänk, så många människor här i Sverige och ute i världen som drabbas av sjukdomar för att de inte har mat för dagen och inget tak över huvudet. Jag tänker också på dem som drabbas av krig, stora katastrofer och trauman. Vi är förskonade här.
Nu i helgen har UNICEF haft trailers om att bli världsförälder. Jag har tänkt mycket på det denna helg och förut också. Men jag har inte gjort något åt det. Det enda jag gjort tidigare är att skicka pengar när det varit särskilda
insamlingar. Jag är också med och skickar pengar till Postkodlotteriet. En del av de pengarna går ju till bra saker men det känns ändå inte helt helhjärtat eftersom man kan vinna där också.
Som Världsförälder kämpar man vid de utsatta barnens sida varje dag, året runt. Man är med dem vid katastrofer och man är med dem när de behöver hjälp med de mest grundläggande behoven under sin uppväxt – hela vägen från mammas mage och ut i vuxenlivet. Ens engagemang gör skillnad!
Jag har bestämt mig. Jag ska ge mitt bidrag till de här barnen.
Mina fina fyra barnbarn, pojkarna ...
... och mina bonustjejer, makens barnbarn ...
... de har varit lyckligt lottade att komma till världen här i Sverige och att de är älskade av alla runt omkring dem och de inte saknar något.
Själv är jag också lyckligt lottad som får ha dem, mina barn, mina sonahustrur, min mans barn och hans sonhustru.
Jag känner mig också väldigt priviligerad över att jag har två hem att få vara i, en underbar man som älskar mig och att jag har så fina djur som jag har så stor glädje av. Mina vänner inte att förakta. Jag har allt som man kan önska sig och jag är tacksam varje dag jag får här i livet. Om mitt lilla bidrag kan hjälpa så kommer det att få mig att må ännu bättre.
Tänd ett ljus i vintermörkret och försök njuta av stillheten!
Kram från mig. 
Midvinternattens köld är inte hård
På söndag tredje advent hade vi varit här en kortis bara och satt upp stakar och stjärnor i fönstren. Vi hade varit nere i Sundsvall och firat lilla julafton med mina barn, eftersom vi inte skulle vara tillsammans på julen. Denna julafton spenderade vi tillsammans med makens barn och deras familjer i Ytterboda. Vi var 11 vuxna och två rara, små flickor. Vi hade en underbar dag och kväll.
Vi kom ner hit till mon på Juldagen igen. Det var så trevligt att mötas av ljusen ute på huset ...
... och se ljusen i fönstren från stakar och stjärnor.
Vi skyndade oss att tända lyktan på bron. Den ska lysa natt och dag nu när vi är här.
Trots att vi ännu inte hunnit sadla in fönstren i köket så blev det fint. Vi fick staga upp ljusstaken. Men vad gör väl det? Det lyser så vackert. På bordet har vi ett foto av makens barnbarn.
På natten mot Annandagen drabbades vi av stormen Dagmar. Vi vaknade vid 3-tiden på natten av att det tjöt i skorstensventilen och att hela huset skakade. Det var otäckt. Jag tänkte hela tiden på den stora björken vid uthuset och hoppades innerligt att det inte skulle blåsa omkull och skada något. Men den stog kvar. Det var inga trän som hade brutits av och vi klarade oss från strömavbrott. Men det blåste väldigt hela dagen så vi var knappt utanför dörren.
Bilden är från förra vintern. Så här mycket snö har vi inte nu. Men björken är kvar. Vi ska nog ta ner den till våren.
Maken hade tänkt att han skulle börja sätta upp skivorna i köket. De ser ut som pärlspont, men det blev bara 6 stycken för han orkade bara inte. Han blev alldeles svettig. Han hade ju varit så förkyld och var inte riktigt bra än.
Kolla vilka snygga spiror han har!
Så här såg det ut från köksfönstret på Annandagen. Ljuset var verkligen anmärkningsvärt!
Den 28:e december så hade det lugnat ner sig ute. Dagmar hade dragit förbi. Det var märkligt att vi klarade oss från ströavbrott. Bara cirka en halv mil från oss var de utan ström i över 40 timmar. De hade ingen telefon heller. Men eftersom det här är ute på landet så har de säkert vedspis eller i alla fall en kamin så de inte har fått frysa. Men det har inte varit kallt, som tur är.
Solen lyser åter över mon och Ångermanälven.
Tyvärr så tog vår förkylning fart igen så vi fick lämna walk over till de gäster som vi skulle ha haft på Nyårsaftonen. Inget trevligt alls. Men vad gör man? Inte orkar man rusta för fest när man inte mår bra. Det förstod de också.
Men vi kände i alla fall att vi skulle äta gott och ha det mysigt i allt elände.
Jag dukade fint och så lagade vi maten tillsammans. Vi tog en meny från "Halv åtta hos mig" men struntade i desserten. Det fick bli frukt istället.
På nyårsdagens eftermiddag skjutsade jag maken till bussen för han måste hem för att göra en ögonbottensfotografering på sjukhuset. Så nu är det Elvis, Stintan, Clintan, Figge, Cody och jag som njuter av stillheten här.
På onsdag kommer maken tillbaka och på Trettondagsaftonen har vi bröllopsdag. När vi gifte oss för nio år sedan i Robertsfors kyrka så var det -34 grader ute. I år lär det bli bra mycket varmare. Skönt!
Måste ta ett kort av kyrkan i vinterskrud. Här är jag kyrkvärd.
Trettondagsaftonen firar vi egentligen för att det var då de Tre vise männen kom till Betlehem.
Gläns över sjö och strand
GOTT NYTT ÅR på er kära vänner!
Tag vara på varje minut av det nya året och gör något bra av det!
Kramar från mig
Luftvärmepumpen på plats
När vi kom ner till hit till mon på fredagskvällen vid halvsextiden så välkomnade huset oss med den nya belysningen under takfoten. Eftersom det inte finns någon gatubelysning här nere så gör det ju mycket för trivseln. Maken har satt en timer på den så den går igång klockan 5 på eftermiddagen och lyser till midnatt. Därefter går den igång klockan sju på morgonen och lyser till nio. Grannarna tycker att det är så trevligt att se att det lyser hos oss när vi inte är där.
Förra helgen när vi var här nere på mon så skulle maken montera klart luftvärmepumpen. Tyvärr så funkade den inte. Det kändes då verkligen inte roligt. Vi har ju 24 mil enkel resa hit ner från Robertsfors. Han är elingenjör och förstår sig på sådana här grunkor. Men trots det så fick han felsöka länge innan han kunde konstatera vilket fel det var. Det var kretskortet i den yttre delen. Då blev det ju heller inte någon kommunikation mellan den inre och den yttre delen. Men det var ju bara att se glad ut och reklamera pumpen. Det blev inte heller några problem med det. När vi kom ner så låg paket redan hos ICA-Rosen i Nyland. Vi hämtade den på lördagen och då fungerade allt efter det att han satt in det nya kretskortet. Total lycka!
Nu sitter den där på väggen och alla är nöjda.
Vi hann med litet annat också:
Knoppar och handtag kom på plats. Kanske kaklet kommer upp nästa gång vi kommer ner. Spisen ska stå mot hörnskåpet och där spisen står nu ska Viking stå. Jag längtar tills vi får vedspisen på plats.
Det kommer att bli mysigt att tända i den på morgnarna. Annars också för den delen. Men tänk, att elda i spisen och sedan äta frukost och läsa tidningen! Det blir mysfaktor nr.1.
På lördagskvällen var vi bjudna till vår goda vän Inga-Britt på middag. Hon bor inne i Kramfors. Som vanligt hade vi en mycket trevlig samvaro. Hon är duktig på att laga mat så det hade vi sett fram emot hela dagen. Vi blev inte besvikna.
På söndagen monterade Christer ett skåp som vi har ställt i hallen. Där fanns förut ett rangligt telefonbord med en låda. Det var inte så lätt att hitta något att ha där fär det fick bara vara 40 cm brett. Men jag hade hittat ett på IKEA. Det är egentligen ett badrumsskåp men det passar bra där i hallen, tycker vi.
Glaset är blästrat och det är ett riktigt vackert mönster. Jag ska sätta ett vitt tyg på insidan så man inte ser vad som finns inne i skåpet. Vi har inte så mycket förvaring här nere än så man får tänka ut kluriga lösningar.
Trappan ska målas vit men det får bli till sommaren. Badrumsdörren i bakgrunden ska vi spraymåla vit och det ska läggas ett nytt golv som också ska läggas i köket.
Det här är inte hos oss men golvet ser ut så här.
Den löstagbara spröjsen på nya fönstret kom också på plats efter det att jag hade torkat det. Salningen runt fönstret ska också göras samt målas. Åh, vad allt tar tid! Tur att jag har en sådan händig make!
Vi fyllde på matförrådet åt småfåglarna också. Två stora talgbollar satte vi upp i en syren utanför köksfönstret. De behöver mat nu för på både på lördag och söndag var det -4 grader på morgonen. Snart kommer snön.
En helg från fredagskväll till söndag eftermiddag går fort och efter att ha ätit middag klockan fyra så packade vi in våra fyra birmor och Elvis i bilen och åkte hem till Robertsfors. Det känns alltid så vemodigt att åka ifrån mon.
Tänd ett ljus och låt det brinna!
Kram till dig från mig
"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor
Förra helgen när vi var här nere på mon så skulle maken montera klart luftvärmepumpen. Tyvärr så funkade den inte. Det kändes då verkligen inte roligt. Vi har ju 24 mil enkel resa hit ner från Robertsfors. Han är elingenjör och förstår sig på sådana här grunkor. Men trots det så fick han felsöka länge innan han kunde konstatera vilket fel det var. Det var kretskortet i den yttre delen. Då blev det ju heller inte någon kommunikation mellan den inre och den yttre delen. Men det var ju bara att se glad ut och reklamera pumpen. Det blev inte heller några problem med det. När vi kom ner så låg paket redan hos ICA-Rosen i Nyland. Vi hämtade den på lördagen och då fungerade allt efter det att han satt in det nya kretskortet. Total lycka!
Nu sitter den där på väggen och alla är nöjda.
Vi hann med litet annat också:
Knoppar och handtag kom på plats. Kanske kaklet kommer upp nästa gång vi kommer ner. Spisen ska stå mot hörnskåpet och där spisen står nu ska Viking stå. Jag längtar tills vi får vedspisen på plats.
Det kommer att bli mysigt att tända i den på morgnarna. Annars också för den delen. Men tänk, att elda i spisen och sedan äta frukost och läsa tidningen! Det blir mysfaktor nr.1.
På lördagskvällen var vi bjudna till vår goda vän Inga-Britt på middag. Hon bor inne i Kramfors. Som vanligt hade vi en mycket trevlig samvaro. Hon är duktig på att laga mat så det hade vi sett fram emot hela dagen. Vi blev inte besvikna.
På söndagen monterade Christer ett skåp som vi har ställt i hallen. Där fanns förut ett rangligt telefonbord med en låda. Det var inte så lätt att hitta något att ha där fär det fick bara vara 40 cm brett. Men jag hade hittat ett på IKEA. Det är egentligen ett badrumsskåp men det passar bra där i hallen, tycker vi.
Glaset är blästrat och det är ett riktigt vackert mönster. Jag ska sätta ett vitt tyg på insidan så man inte ser vad som finns inne i skåpet. Vi har inte så mycket förvaring här nere än så man får tänka ut kluriga lösningar.
Trappan ska målas vit men det får bli till sommaren. Badrumsdörren i bakgrunden ska vi spraymåla vit och det ska läggas ett nytt golv som också ska läggas i köket.
Det här är inte hos oss men golvet ser ut så här.
Den löstagbara spröjsen på nya fönstret kom också på plats efter det att jag hade torkat det. Salningen runt fönstret ska också göras samt målas. Åh, vad allt tar tid! Tur att jag har en sådan händig make!
Vi fyllde på matförrådet åt småfåglarna också. Två stora talgbollar satte vi upp i en syren utanför köksfönstret. De behöver mat nu för på både på lördag och söndag var det -4 grader på morgonen. Snart kommer snön.
En helg från fredagskväll till söndag eftermiddag går fort och efter att ha ätit middag klockan fyra så packade vi in våra fyra birmor och Elvis i bilen och åkte hem till Robertsfors. Det känns alltid så vemodigt att åka ifrån mon.
Tänd ett ljus och låt det brinna!
Kram till dig från mig
"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor
Gissningstävling
Gissningstävling hos Wiper
http://wiper.bloggplatsen.se/2011/10/11/6417459-gissningstavling/
Bra pris!
http://wiper.bloggplatsen.se/2011/10/11/6417459-gissningstavling/
Bra pris!
Barn och barnbarn - återblick från sommaren
Vad trevligt det är när barn och barnbarn kommer på besök.
Vad underbart rik jag känner mig som har fått tre barn som har lyckats bra här i livet. Två av dem, grabbarna, har hunnit skaffa sig egna familjer. De har två söner var, mina underbara barnbarn. På köpet fick jag två döttrar. Jag har så fina och trevliga svärdöttrar. Dottern har inga barn än.
Pojkarna bor i Sundsvall och hon i Linköping. Det är långt dit ner så vi träffas inte så ofta. Tur att det finns telefon! 
Nu ska grabbarna fiska ute på älven. Hoppas att de får något! Farfar och pappa har hjälpts åt att sjösätta båten. 
Jaadå! Fångsten blev två abborrar som jag kokade till dem. De åt dem tillsammans med kokt potatis blandad med smör. Gott! Men inte är det så lätt att rensa abborrar inte. "Det är många b:n i abborrar", som min föken sa när vi hade rättskrivning.
Det räckte inte till oss andra, men huvudsaken att barnen fick.
Vi var så tacksamma för Fredrik hjälpte oss med överskåpen. De är ju inte så lätta att sätta upp själv. Vi hade ju köpt dem på IKEA så det var ju en del pyssel att sätta ihop dem men när Fredde börjat med något så går det undan.
Christer har två söner och den ena av dem har familj. De har så rara töser; Hilma och Molly.
När de var ute på semester så kom de en dag i somras till mon. 
Här är det andra gänget från Sundsvall. Det var dåligt väder ute så vi höll oss inne. Trots moderna spel så är det roligt att spela UNO. Det glädjer ett frökenhjärta för jag tycker att det är bra att barn nu för tiden lär sig att spela gammeldags sällskapsspel också.
Sköt om dig där ute! Kram till dig från mig.
Höst på mon
Nu är vi åter här.
Vi kom ner rätt sent för Stintan hade gått och gömt sig hemma i Robertsfors när det var dags för mig att börja packa in i bilen och fara in till Umeå för att hämta maken. Jag har lärt mig att alltid ta henne först, men den här gången måste hon ha anat något för hon bara försvann. Det finns en hel del ställen att gömma sig på i vårt hus. När jag hade gått runt tre gånger så satte jag mig i vardagsrummet och satte på TV:n. Hon brukar komma och lägga sig i mitt knä när jag ser på TV. Men icke! På fjärde varvet hittade jag henne i makens arbetsrum på en hylla under skrivbordsskivan. Längst in i hörnet hade hon gömt sig! Man undrar just vad som försiggår i huvudet på en katt. Klart hon visste att vi skulle iväg. Men hon säger aldrig något när vi åker bil utan somnar i sin bur och hon trivs jättebra här nere. Så jag förstår inte det där.
Cody konstrade också. Han spärrade ut alla fyra benen och för mig kändes det som om han hade åtta. Tills slut fick jag in honom i hans bur. Alldeles svettig var jag! Med Figge var det inga problem, trots att han verkligen inte gillar att åka bil. Han har nu varit tillbaka hos oss i ett år och det går bättre. Men den här gången skrek han och gormade nästan hela vägen. Det är 24 mil! Tur att man kan koppla bort det. Clintan och Elvis åker tillsammans i hundburen. De kurar ihop sig tätt intill varandra och är så förnöjsamma.
Ja, så var alla på plats och jag kunde lasta in det lilla jag skulle ta med. Men handla för helgen hann jag inte för jag skulle vara i Umeå klockan fyra. Maken och jag skulle fara till ett ungt par som fått en liten Lukas. Klart att vi skulle önska honom välkommen till världen!
Vi blev inte länge där men vi hade handlingen kvar så det fick bli på Willys i Ö-vik och vi tog en hamburgare på Big Mac. Ingen pommes för mig dock. Det fick bli en Angus rätt och slätt men utan bacon.
Det hade börjat regna ordentligt och det var mörkt ute så vi åkte E4:an ner till Gallsäter och åkte över Lugnvik.
Den nya fasadbelysningen ner mot älven lyste fint och vägledde oss in när vi äntligen kom ner hit till mon. Tänk, att man är så priviligerad att man får ha två hem! Vi trivs så bra här.
Maken hade köpt italiensk chorizo och så här kärvänligt blev det mellan honom och Elvis när Elvis tiggde korv.
Annars är Elvis inte så pigg på att dela ut pussar men när husse har en korvbit mellan läpparna så kan han inte motstå :) Han bara älskar korv!
På promenad i ett vackert höstväder:
Oves lönn lyser vackert röd/grön i solskenet.
Figge hänger med på promenaden.
Solen glttrar vackert på älven.
Vart tusan har hästarna tagit vägen? Det är ju tomt i hagen.
Årets sista klöver. Det känns litet vemodigt.
Vackra höstfärger.
Surströmming hos grannen
På lördagskvällen var vi bjudna till vår granne Ove på surströmming. Det blev en trevlig tillställning. Han hade dukat ute på glasverandan och satt på infravärmen där. Det var dock litet kallt men jag förstår att han inte ville ha in lukten i huset.
Vi hade tagit med oss hackad gul lök, purjolök, skivade tomater och gräddfil för det hade inte han hemma. Han brukar inte äta det till utan bara potatis och tunnbröd. Nu fick vi lära honom något nytt och han gillade det. Självklat blev det öl och några nubbar till detta och vi sjung litet snápsvisor också.
Ove är 81 år men väldigt pigg. Han köpte stället när han blev pensionerad. Han är född i Prästmon men har bott i Stockholm sedan han var 16 år. Han bor här på mon från i början av maj och åker hem nu på tisag.
Ja, tiden går fort på mon. Vi hade gärna stannat en vecka till men det gick ju, så klart, inte.
Sköt om dig där ute! Kram från mig.
Vi kom ner rätt sent för Stintan hade gått och gömt sig hemma i Robertsfors när det var dags för mig att börja packa in i bilen och fara in till Umeå för att hämta maken. Jag har lärt mig att alltid ta henne först, men den här gången måste hon ha anat något för hon bara försvann. Det finns en hel del ställen att gömma sig på i vårt hus. När jag hade gått runt tre gånger så satte jag mig i vardagsrummet och satte på TV:n. Hon brukar komma och lägga sig i mitt knä när jag ser på TV. Men icke! På fjärde varvet hittade jag henne i makens arbetsrum på en hylla under skrivbordsskivan. Längst in i hörnet hade hon gömt sig! Man undrar just vad som försiggår i huvudet på en katt. Klart hon visste att vi skulle iväg. Men hon säger aldrig något när vi åker bil utan somnar i sin bur och hon trivs jättebra här nere. Så jag förstår inte det där.
Cody konstrade också. Han spärrade ut alla fyra benen och för mig kändes det som om han hade åtta. Tills slut fick jag in honom i hans bur. Alldeles svettig var jag! Med Figge var det inga problem, trots att han verkligen inte gillar att åka bil. Han har nu varit tillbaka hos oss i ett år och det går bättre. Men den här gången skrek han och gormade nästan hela vägen. Det är 24 mil! Tur att man kan koppla bort det. Clintan och Elvis åker tillsammans i hundburen. De kurar ihop sig tätt intill varandra och är så förnöjsamma.
Ja, så var alla på plats och jag kunde lasta in det lilla jag skulle ta med. Men handla för helgen hann jag inte för jag skulle vara i Umeå klockan fyra. Maken och jag skulle fara till ett ungt par som fått en liten Lukas. Klart att vi skulle önska honom välkommen till världen!
Vi blev inte länge där men vi hade handlingen kvar så det fick bli på Willys i Ö-vik och vi tog en hamburgare på Big Mac. Ingen pommes för mig dock. Det fick bli en Angus rätt och slätt men utan bacon.
Det hade börjat regna ordentligt och det var mörkt ute så vi åkte E4:an ner till Gallsäter och åkte över Lugnvik.
Den nya fasadbelysningen ner mot älven lyste fint och vägledde oss in när vi äntligen kom ner hit till mon. Tänk, att man är så priviligerad att man får ha två hem! Vi trivs så bra här.
Maken hade köpt italiensk chorizo och så här kärvänligt blev det mellan honom och Elvis när Elvis tiggde korv.
Annars är Elvis inte så pigg på att dela ut pussar men när husse har en korvbit mellan läpparna så kan han inte motstå :) Han bara älskar korv!
På promenad i ett vackert höstväder:
Oves lönn lyser vackert röd/grön i solskenet.
Figge hänger med på promenaden.
Solen glttrar vackert på älven.
Vart tusan har hästarna tagit vägen? Det är ju tomt i hagen.
Årets sista klöver. Det känns litet vemodigt.
Vackra höstfärger.
Surströmming hos grannen
På lördagskvällen var vi bjudna till vår granne Ove på surströmming. Det blev en trevlig tillställning. Han hade dukat ute på glasverandan och satt på infravärmen där. Det var dock litet kallt men jag förstår att han inte ville ha in lukten i huset.
Vi hade tagit med oss hackad gul lök, purjolök, skivade tomater och gräddfil för det hade inte han hemma. Han brukar inte äta det till utan bara potatis och tunnbröd. Nu fick vi lära honom något nytt och han gillade det. Självklat blev det öl och några nubbar till detta och vi sjung litet snápsvisor också.
Ove är 81 år men väldigt pigg. Han köpte stället när han blev pensionerad. Han är född i Prästmon men har bott i Stockholm sedan han var 16 år. Han bor här på mon från i början av maj och åker hem nu på tisag.
Ja, tiden går fort på mon. Vi hade gärna stannat en vecka till men det gick ju, så klart, inte.
Sköt om dig där ute! Kram från mig.
Mysig helg
Vi kom ner till mon på torsdag kväll. Det hade regnat men var uppehåll när vi väl var nere här.
Det är otroligt vad mycket regn det har kommit! Men vattnet står i alla fall inte lika högt som när vi var här sist för två veckor sedan.
På fredagen så uträttade vi en del ärenden inne i Kramfors. Bl. a så köpte jag presenter. Det fick bli från Keramik-Stinas alster. Tur att hon lämnat in litet grejer i sta´n!
Jag köpte ett kakfat på fot och en liten skål som man kan ha socker eller tepåsar i. 
Så här mysigt är det utanför Stinas verkstad/butik i Vännersta som ligger i Nordingrå. Gör gärna ett besök där under sommarmånaderna!
Christer monterade min drömlampa ovanför soffbordet i vardagsrummet. Det blev så fint. Tyget är så tunt så det fladdrar sakta när man har värmeljusen tända på bordet. Jag är så nöjd. Så här känner jag för min man: Han förverkligar alla mina idéer.
. 
På kvällen gick vi och hälsade på några grannar, Björn och Gunilla, som bor i ett jättemysigt torp på gångavstånd från oss.
Igår, lördag, åkte vi upp till Sollefteå för att gratulera Anita Åström, min vän sedan många, många år. Hon fyllde 50 år i fredags. Hipp, hipp, HURRA! 
Vi var tidiga så vi fick ha henne för oss själva. Senare på dagen skulle det bli öppet hus.
När vi fått fika och pratat av oss så for vi till en annan av mina "gamla" vänner, Lena Krånglin. 
Hon fyllde 50 år i augusti men då hade vi ingen möjlighet att gratulera henne live. Min amerikanska kusin och hennes man var här då.
Men igår skedde det. 
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Hon har övertagit sitt föräldrahem, en gård som ligger i Forsås, cirka 2 mil från Ramsele. Vi hade aldrig varit dit och det kändes som ett äventyr att komma dit. Det ligger mitt ute i ingenstans. Hon driver gården tillsammans med sin son Christoffer.
På gården har de 12 gotlandsfår, tupp och hönor, bin, en kennel samt en katt. Jag tycker de gör det jättebra.
Biodlare har hon också blivit. Trevligt! Hon hade fått 65 kg sedan midsommar. Vi fick en burk med oss hem. Till henne hade jag köpt ett stort, ihåligt stålhjärta med små glaspärlor runt att hänga i fönstret. Det finns också en glasskål inne i det och där ska man ha ett värmeljus. 
Det passade bra till Lenas fina gardiner i köket. En vacker löpare i plommonfärg samt en glasljusstake på hög fot i samma färg fick också bli presenter till henne. 
Hon blev så glad. Baggen i fönstret är en present som hon fick av mig när jag flyttade från Sollefteå. Det är en vädur och jag är ju det. Jag ville ju inte att hon skulle glömma mig. 
Vi blev bjudna på kålpudding gjord av älgfärs. Älgen hade Christoffer varit med om att jaga. Hon hade gjort en underbart god tårta av hemägg, en marängtårta. Vi hade en trevlig stund tillsammans innan vi åter begav oss hem till vårt älskade mon. 
Tuppen hade fullt sjå!
Hej då Forsås! Vi kommer snart igen.
Idag har maken fortsatt att dra det elektriska. Det är mycket med det när man ska byta ut allt i ett gammalt hus.
Vi har tagit in utemöblerna och grillen och det känns litet vemodigt, men det var dags nu.
Solen sprider sitt guld över älvens vatten på mon när vi just ska ge oss av hemåt mot Robertsfors.
Sköt om dig där ute! Kram till dig från mig, Lillemor
Gardiner för fönstren
Ännu är det mycket som inte är klart i köket här på mon. Det ska upp skivor som ser ut som pärlspont och kakel, kakelbräda, knoppar samt handtag är inte på plats. Diskmaskinen ska kopplas in. Allt elektriskt är klart för den. Det ska sättas upp en passbit ovanför skåpen. Taklister ska upp och taket ska målas en gång till. Det ska bli downlights i det. Viking, vedspisen, ska på plats och den nya fläkten ska sättas upp mellan den och den elektriska spisen. Golvet ska läggas in också. Men trots att det är så pass mycket kvar så börjar det se klart ut. Hur kan det komma sig?
JO, DET BEROR PÅ ATT JAG HAR SATT UPP GARDINER!
Allt ser mycket bättre ut då. Knepigt, men så är det.
Ovanför diskbänken så har jag satt upp en kappa av Marimekkotyg. Det är så vackert. Det finns på kökssoffan också.
Det nyinsatta fönstret här saknar spröjs. Men när vi åker ner till helgen så ska den också upp.
Gardinen är min gammelmormors brudlakan som jag har gjort en kappa av samt sytt på "kjolar".
Spetsarna längst ner på kappan och på kjolarna fick jag för länge sedan av min farmor. Jag har tidigare
haft den här gardinen i stugan i Gavik men nu passar den ju jättebra här.
När vi var nere på mon förra helgen så var det högvatten i älven. Maken skulle dra upp båten och tyckte att det var bäst att ta på sig stövlarna för ändamålet. Men han hade lika bra kunnat gå i skor för det var så mycket vatten nere på platån så det gick honom ovanför knäna. Men så var det också klass 1-varning där nere vid mynningen av Ångermanälven.
Vi hade en verkligt trevlig lördagskväll när vi var där nere. Hembygdsföreningen hade ordnat med surströmming i hembygdsgården. Där träffade vi några kända sedan förut men också några som vi aldrig tidigare träffat. Det är alltid roligt med nya bekantskaper. Eftersom vi ska flytta dit så kan det ju vara kul att ha några vänner alldeles inpå knuten.
Men det har kommit litet smolk i glädjebägaren. Nu är Botniabanan försenad med sin sträckning från Sundsvall upp till Umeå. Det är på Ådalsbanan som man inte får ordning på problemet tydligen. Dessutom så kan det franska företaget som levererar signalsystemet inte få ut sina grejer i tid. Det var tänkt att tågen skulle börja gå vid årsskiftet 2011-2012. Nu ska de köra tågen utan passagerare då och inte börja med persontrafiken förrän i augusti 2012. Vi får väl se om det ens är klart då. Man börjar ju undra. Men vi ska inte misströsta. Någon gång blir det ju klart och vi sitter inte i sjön.
Njut av de fina höstfärgerna ute och tänd ljus inne!
Kram till dig från mig, Lillemor
Jag anar ett slut
Nu börjar vårt nya kök likna ett kök. Vi har fått upp alla över-och underskåp och jag gillar verkligen luckorna: Lidingö från IKEA. Jag är ensam här nere denna vecka men på fredag kväll kommer Christer ner och vi ska sätta knoppar på överskåpen och handtag på de nedre. Nertill blir det inga luckor utan bara lådor. Jag vill inte fara och krypa in i ett skåp för att hitta vad jag söker. Nu får man full överblick. Dra bara ut lådan och där finns sakerna där jag ställde dem. Har noga instruerat maken om var sakerna ska vara. Inte lönt att han sätter dem på fel plats! Då får han med mig att göra.
Nää ... fullt så illa är det inte. Jag är ju snäll men jag vill att varje sak ska vara på sin plats.
På köksbilden kan man se att brädorna ska bort, kaklet ska dit samt en kakelbräda. En lådront gapar tom och diskmaskinen är inte ansluten. Men det är draget och klart. Du kan skymta taket som är ett norskt paneltak. Det ska målas ett varv till. Lister ska så klart också upp. Lådfronten här har tre lådor bara och det innebär att jag kan ha matberedaren där längst upp. Den kan stå kvar där när man arbetar. Toppen!
Under bänkskivan är det en karusell. Luckorna ska sättas in denna helg. Underbart att slippa gräva i grytskåpet. Den lilla, vita vasen med pensén i fick jag av KeramikStina igår. Vi var hos Carola på tjejmiddag och Stina åkte med mig. Det står LYCKA på den och så finns det ett hjärta också. Allt i vitt. Jättefin! Jag är så glad att jag fick den. Hon är en duktig keramiker och jag gillar alla hennes grejer.
Jag bara äääälskar min nya diskho! Den är sååå snygg! Det ska in en front under den. Där inne finns sopsorteringen. Väldigt praktiskt.
En eftermiddag när jag stod och diskade där och tittade ut genom det nya fönstret såg jag en andmamma som simmade med ca tjugo ungar efter sig. Undrar från vilken/vilka hon hade stulit dem? De gör så änderna. De kan vara barnvakt åt varandra också.
På kvällarna kan man se när det simmar förbi tre bävrar. Det är så fantastiskt trevligt att ha djurlivet inpå sig.
Nu är det ju en del kvar att göra i köket. Det ska kaklas, den falska pärlspånten ska sättar upp och vedspisen ska in. Fönstren ska sadlas in och det ska målas. Det nya golvet ska läggas och kyl/frys samt skafferi ska flyttas från vardagsrummet där de har fått stå under sommaren. Skafferiet är verkligen praktiskt. Man drar ut det och kan stå på sidorna och ta ut vad man vill ha därifrån. Toppen! Jag längtar tills allt är klart.
Tyvärr så blev det så att maken fick en elak inflammation i ett knä och den spred sig ner över skenbenet till foten. Han hade feber också och fick uppsöka vårdcentralen för att få penicillin. Han kunde inte göra något arbete då, men det gör ju inget. Huvudsaken är ju att han blir frisk igen! Tack älskling för allt jobb du gör i vårt nya hus!
Men ännu mer längtar jag tills vi får flytta ner hit för gott. Det är så underbart fridfullt här nere. Man kan ha dörren öppen och djuren kan gå in och ut som de vill. Det kan vi inte hemma i Robertsfors. Grannarna skulle inte gilla om Elvis sprang omkring utan tillsyn och dessutom så kan det vara farligt för honom.
Njut av det lilla som är kvar av sommaren och tag vara på varje liten stund du kan!
Kram till dig från mig, Lillemor
Det tar sig
Älven ligger blank som en spegel.
Nu var det ett tag sedan jag skrev men det händer saker nere på mon varje dag.
Efter rivningen av skafferiet och städskrubben så var det dags att ta upp ett hål i väggen ner mot vattnet.
Självklart ska man ha ett fönster mot vattnet så att man kan se ut över det när man står där och arbetar; diskar eller vad man nu gör. Det kommer att bli så mycket roligare då.
Tror du att ni gjort klart? Se inte så nöjd ut för snart kommer det svåra: att få in fönstret! Det är verkligen bra att ha Mats till hjälp!
Så här blev det! Vi ska gallra litet mer ner mot vattnet så utsikten blir ännu finare.
Sedan åkte de två andra fönstren ut och ett ersattes med ett nytt. Det andra sattes igen.
Jag har satt ut fönstren på BLOCKET men ingen verkar intresserad. Får nog lov att skänka bort dem. Vore bra att bli av med dem så vi slipper åka med dem till Högberget.
Det är drevat och klart. Nu ska bara spröjsen dit samt att fönstret ska få foder. Men det blir inte förrän om någon dag till.
Idag ska jag börja måla det norska paneltaket. Så här ser norsk panel ut.
Jag ska hålla till med att måla ute i verksta´n.
Där kan jag måla det liggandes. Det ska bli vitt. Nu finns det en färg som är så bra så man inte behöver dra shellack över kvisthålen.
Så här kommer det att se ut när det är målat två gånger och uppsatt. Det andra varvet ska målas när det är på plats. Det får maken göra för jag kan inte det p.g.a. skadan.
Det kommer att bli riktigt fint.
I går var vi till IKEA och köpte skåp och annat vi behöver. Jag har redan tidigare sagt att det kommer att bli Lidingö. Vi köpte också en diskho som vi inte först hade tänkt köpa. Men den kändes helt rätt till vårt kök.
Det blev också en ny fläkt.
På Bauhaus fick vi tag på ett vitt, rektangulärt, matt kakel som är snyggt, tycker vi. Det var inte vad jag hade tänkt egentligen, men det var 25% på alla kakel i lager och jag tyckte att det dög bra.
Så här ser det ut fast det är matt.
Vi har också beställt nytt golv till köket och hallen. Det kommer på måndag.
Det kommer att bli jättefint hos oss också! Fast vår hall är inte så här stor.
NU blir det lunch och sedan målning. Jag återkommer när vi har hunnit litet längre.
Njut av sommaren och ta vara på varje stund du kan!
Kram till dig från mig, Lillemor
Nu var det ett tag sedan jag skrev men det händer saker nere på mon varje dag.
Efter rivningen av skafferiet och städskrubben så var det dags att ta upp ett hål i väggen ner mot vattnet.
Självklart ska man ha ett fönster mot vattnet så att man kan se ut över det när man står där och arbetar; diskar eller vad man nu gör. Det kommer att bli så mycket roligare då.
Tror du att ni gjort klart? Se inte så nöjd ut för snart kommer det svåra: att få in fönstret! Det är verkligen bra att ha Mats till hjälp!
Så här blev det! Vi ska gallra litet mer ner mot vattnet så utsikten blir ännu finare.
Sedan åkte de två andra fönstren ut och ett ersattes med ett nytt. Det andra sattes igen.
Jag har satt ut fönstren på BLOCKET men ingen verkar intresserad. Får nog lov att skänka bort dem. Vore bra att bli av med dem så vi slipper åka med dem till Högberget.
Det är drevat och klart. Nu ska bara spröjsen dit samt att fönstret ska få foder. Men det blir inte förrän om någon dag till.
Idag ska jag börja måla det norska paneltaket. Så här ser norsk panel ut.
Jag ska hålla till med att måla ute i verksta´n.
Där kan jag måla det liggandes. Det ska bli vitt. Nu finns det en färg som är så bra så man inte behöver dra shellack över kvisthålen.
Så här kommer det att se ut när det är målat två gånger och uppsatt. Det andra varvet ska målas när det är på plats. Det får maken göra för jag kan inte det p.g.a. skadan.
Det kommer att bli riktigt fint.
I går var vi till IKEA och köpte skåp och annat vi behöver. Jag har redan tidigare sagt att det kommer att bli Lidingö. Vi köpte också en diskho som vi inte först hade tänkt köpa. Men den kändes helt rätt till vårt kök.
Det blev också en ny fläkt.
På Bauhaus fick vi tag på ett vitt, rektangulärt, matt kakel som är snyggt, tycker vi. Det var inte vad jag hade tänkt egentligen, men det var 25% på alla kakel i lager och jag tyckte att det dög bra.
Så här ser det ut fast det är matt.
Vi har också beställt nytt golv till köket och hallen. Det kommer på måndag.
Det kommer att bli jättefint hos oss också! Fast vår hall är inte så här stor.
NU blir det lunch och sedan målning. Jag återkommer när vi har hunnit litet längre.
Njut av sommaren och ta vara på varje stund du kan!
Kram till dig från mig, Lillemor
På G
På onsdagen före Kristi Himmelsfärds dag åkte vi ner till mon. Härligt att vara tillbaka! Vädret var helt underbart så det blev en trevlig resa ner.
Efter ett tag så kom Mats med fönstren som han hämtat på Woody i Nyland.
Så här såg det ut i köket.
Innanför den vänstra dörren fanns ett skafferi och innanför den högra en städskrubb.
Men tyvärr så tog det upp så stor yta av köket och vi behöver mer skåp och arbetsytor
och ska ta upp ett fönster ner mot älven.
Här ska vedspisen vara och väggen till höger ska bort. Diskbänken ska också
bort och ersättas av kyl/frys samt ett utdragbart skafferi.
Christer har häktat bort dörrarna och tagit bort kylskåpet som var inne i skafferiet.
Och så har vi tömt båda utrymmena.
Nu är väggen snart borta. Men vad de hade spikat! Spiken måste ha varit billig på
den tiden. Tolv timmar tog det för honom att riva väggen!
I hörnet vid muren kommer Christer att bygga ett "roskåp", som man säger här
i Västerbotten. Jag vet inte vad vi kallar det i Ångermanland. Ro=vrå.
Det kan komma att se ut ung. så här. I det ska vi på ena sidan nyttja till
städgrejor och strykbräda och på den andra hänga upp durkslag och annat som
man inte använder jämt. Där pallarna står kommer vedspisen att vara.
När vi kommer ner nästa gång; det blir till midsommar, ska vi köpa virke till taket
och jag ska måla det första varvet. Nu finns det jättebra färg och man behöver
inte använda shellack. Jag ska hålla till inne i verkstaden. Det är bra att ha den.
Christer ska dra om elen först innan taket ska upp och sedan får han måla andra
varvet. Det klarar inte jag för nacken. Vi har redan köpt vita downlights. Nu är
det bara till att fundera på vilket golv vi ska lägga in. Det blir i alla fall ett trägolv
av något slag. Det gick tyvärr inte att rädda det gamla grangolvet.
Verkstaden.
Fortsättning följer. Njut av sommaren!
Mitt eget valspråk: I ett soligt sinne är det alltid sommar.
Katterna var både hungriga och törstiga efter resan
Jag vill också ha, säger Elvis.
Efter ett tag så kom Mats med fönstren som han hämtat på Woody i Nyland.
Så här såg det ut i köket.
Innanför den vänstra dörren fanns ett skafferi och innanför den högra en städskrubb.
Men tyvärr så tog det upp så stor yta av köket och vi behöver mer skåp och arbetsytor
och ska ta upp ett fönster ner mot älven.
Här ska vedspisen vara och väggen till höger ska bort. Diskbänken ska också
bort och ersättas av kyl/frys samt ett utdragbart skafferi.
Christer har häktat bort dörrarna och tagit bort kylskåpet som var inne i skafferiet.
Och så har vi tömt båda utrymmena.
Nu är väggen snart borta. Men vad de hade spikat! Spiken måste ha varit billig på
den tiden. Tolv timmar tog det för honom att riva väggen!
I hörnet vid muren kommer Christer att bygga ett "roskåp", som man säger här
i Västerbotten. Jag vet inte vad vi kallar det i Ångermanland. Ro=vrå.
Det kan komma att se ut ung. så här. I det ska vi på ena sidan nyttja till
städgrejor och strykbräda och på den andra hänga upp durkslag och annat som
man inte använder jämt. Där pallarna står kommer vedspisen att vara.
När vi kommer ner nästa gång; det blir till midsommar, ska vi köpa virke till taket
och jag ska måla det första varvet. Nu finns det jättebra färg och man behöver
inte använda shellack. Jag ska hålla till inne i verkstaden. Det är bra att ha den.
Christer ska dra om elen först innan taket ska upp och sedan får han måla andra
varvet. Det klarar inte jag för nacken. Vi har redan köpt vita downlights. Nu är
det bara till att fundera på vilket golv vi ska lägga in. Det blir i alla fall ett trägolv
av något slag. Det gick tyvärr inte att rädda det gamla grangolvet.
Verkstaden.
Fortsättning följer. Njut av sommaren!
Mitt eget valspråk: I ett soligt sinne är det alltid sommar.
Flytväst till Elvis
Det är klart att Elvis också ska ha flytväst. Och var ska jag köpa den? På BLOCKET så klart. Jag hittade en oanvänd nere i Ramvik och där ska vi passera nästa fredag när vi ska ner till Alnön för att gratulera Henry som fyller 5 år.
Den är inte ens uppackad ur förpackningen. Har kollat vad de kostar nya i affär och jag tjänar 150 kr. Det är inte illa!
Visserligen kan Elvis simma, men ändå. Det brukar vara kallt i vattnet i älven och han kan ju få kramp. Det ska vi inte utsätta honom för.
En av de här blir det.
ev väl mina vänner! I morgon är också en dag.
Skriv gärna några rader i kommentarer!
Skriv gärna några rader i kommentarer!
