Huset vid Ångermanälvens strand

Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Sången bär mig på sina vingar

Publicerad 2014-05-19 16:48:31 i Allmänt,




I februari började jag sjunga igen. Tänk, att Ytterlännäs är den äldsta kyrkokören i Sverige! Den bildades några år före 1847. Känns roligt att få vara med i den. Jag blev mycket väl omhändertagen när jag kom dit. Jag kände ca halva kören sedan tidigare. 
Det här är vår kantor Ulla-Marie Nilsson. Hon är en skicklig körledare. 

Detta är Ytterlännäs kyrka.
Där har jag varit på många skolavslutningar.
Här är jag med en elev. 
I slutet av april hade vi körcafé i sockenstugan. Det är väldigt populärt. Den här gången var det ungefär 100 personer som kom och lyssnade. Då känns det meningsfullt att sjunga. Men det är inte bara det. Det är fantastiskt roligt och humörhöjande att sjunga i kör.

Nu den 27:e maj kommer Py Bäckman hit och jag lovar att det kommer att bli en toppenkonsert! Du är hjärtligt välkommen!

Var rädd om dig där ute! Kram








Caprice

Publicerad 2014-05-07 14:17:11 i Allmänt,

I helgen var vi nere i Sundsvall. På lördag eftermiddag var vi på Caprice, en vårkonsert med Kjell Lönnås tre körer; Kammarkören, KFUM-kören och Confetti.
Vår sonhustru Mia sjunger i Confetti. Alla körerna är fantastiskt duktiga. 


I år var Helen Sjöholm gästartist. Det blev en helt underbar konsert. Hon är en stor artist.  Vi hade trevligt sällskap av Mias mamma Gulli. 

Väl hemma hos Patrik så skjutsade jag Fredrik och några av hans vänner till whiskeyprovning i Timrå. Efter det var det äntligen middag. Patrik hade gjort tacos. Det är rätt trevligt att äta tacos. Man får pyssla med sin egen mat. De har en rund skiva som man har de olika skålarna på. Det är bara att snurra på den så får man det man vill ta från den. En sådan ska jag absolut skaffa mig! 

Vi gick hem till Fredrik med Henry och Edvin. Vi skulle vara barnvakt för Helena var i Stockholm. Ännu ett plus att ha flyttat hit ner. Vi får vara oftare med barn och barnbarn. Sönerna bor bara 250 m från varandra.  Pojkarna ville se en film så vi såg en familjefilm. Litet mys hade vi också med läsk, chips och godis. 

På söndagen åkte vi hem till Mon igen. Borta bra men hemma bäst. 
Vi måste ju hem till våra katter Stintan, Clintan, Cody och Figge. 

Sköt om er där ute! 





Att bo på landet

Publicerad 2014-05-05 17:10:39 i Allmänt,

När man bor på landet som vi gör så är man beroende av kommunikation. Min man arbetar i Umeå och dagpendlar dit varje vardag. Tågstationen ligger snett över älven men han måste åka bil dit till Västeraspby. Det är 9 km. 

Stationen i Västeraspby
Umeå Centralstation
Från början körde han dit med vår Toyota. 

Men vi insåg snabbt att vi måste ha en bil till. Annars så skulle jag bli helt fast hemma på Mon. Det är ont om bussturer. Jag har ju gått med i Aktiva Seniorer och jag träffar lärarkollegor ibland. Jag har också vänner jag vill träffa. Jag kanske behövs hos sönerna för att ta hand om barnbarnen. Jag måste kunna åka in till Nyland till ICA Rosen för att handla eller åka till Hälsocentralen eller Apoteket. Jag måste kanske också åka ner till Reumatologen nere i Sundsvall. 
Därför köpte vi en andra bil som maken kör till tåget.
Det blev en Citrôen C5 -2002. Den duger jättebra. Själv vill jag ju ha Toyotan eftersom vi har hundburen i den. Så det löste sig väldigt bra. Nu känner jag mig fri att göra vad jag vill. När jag har körövning så hinner inte maken hem innan jag åker till Ytterlännäs kyrka. Vi övar i sockenstugan. Jag brukar möta mannen i mitt liv efter vägen.

Ta hand om dig! 


 




Köket nu

Publicerad 2014-04-25 12:32:00 i Allmänt,


Det känns verkligen bra att ha fått flytta ner hit. Huset har ett läge som är svårt att finna motstycke till. Älven är ca 700 m här. Själva huset är nu under renovering. Vi är klara med köket. 
 
Eftersom huset är gammalt, den första delen sedan början av 1900-talet, så ville vi inte göra för mycket åthävor. Vi valde att sätta pärlspont på väggarna i köket. Inredningen går i lantstil. Vi köpte Lidingö på IKEA. Under tiden vi planerade det så bestämde vi oss för att även ha en vedspis.
Så här ser den ut när den väl kom in. 
Det är så mysigt att man kan se elden. När det var strömavbrott var det bra att kunna laga mat på den. 
 


Skafferiet till vänster om vedspisen drar man ut. Det är väldigt praktiskt. Man ser var allt är utan att behöva flytta på allt som i ett skafferi med fasta hyllor. Jag har också karusell i det undre hörnskåpet. Jag tycker mycket om diskhon i porslin och lådan under den. Den drar man ut och där har vi vår sopsortering. 
Vi har några lister kvar att sätta upp samt litet fogning av kaklet. Det gör vi någon dag nät det är regnväder.
 
Vår köksmöbel blev väldigt fin här. Den är i björk och ek. Bordsben, stolsben och ryggar är målad björk och bordsskivan samt sitsarna är av ek. Det stora skåpet hör också till. 
Synd bara att vi inte fick plats med kökssoffan som fanns här när vi köpte huset. Men man kan inte få allt. Nu står den i uterummet. 
 

Mys.
Jag tycker om vita gardiner för då får vi in mycket ljus. Det behöver vi nordbor.

Jag ville ha en ny lampa och hittade den här som passar så bra i ett lantkök. Vi har dimmer så man kan själv bestämma ljusstyrkan. 
Min son Fredrik har gjort handdukshyllan på slöjden i skolan. Min mamma har broderat tygstycket. Några änglar här också. Observera att jag själv aldrig köper änglar. Jag får dem. Kopparbrickan fick jag av pappa för många år sedan. Den som är riktigt observant ser säkert att Gustav V Adolf också står där på hyllan. Det är Hampe Svanberg som gjort den lilla träfiguren.

Det är väldigt vackert. I alla år har jag kokat det på spisen så att det ska hålla till nästa generation också.

På sidan av frysen har jag satt min älsklingstavla som är gjord av en konstnär som jag känner. Han var bildlärare hos oss och hette Stig Österberg. Träskulpturen är gjord av Bertil Westman som var en kollega till mig. Den föreställer mig och jag fick den när jag slutade som skolledare i Kramfors kommun. Den betyder väldigt mycket för mig. 
Fjällkon
 
Bertil sa: "Det här är du Lillemor. Du är ofta så glad och sprider solsken till oss. Men ibland finns det en tår i ditt öga för du är väldigt medkännande. Blixten står för att du kan bli arg också. Du är hjärtlig och du är musikalisk. Styvmorsviolen symboliserar att du kommer från Ångermanland. Den silverfärgade nageln står för ditt efternamn".
Klart att man blir glad över så fina ord. 
 
Mamma broderade den här till mig.
Skåpet som hör till köksmöbeln. Det slukar mycket. I tunnan till höger om det förvarar vi ved. Makens barnbarn pryder almanackan och vi gläds varje gång vi tittar på den.
Vi har sex spottar i taket också de med dimmer. När de är tända behöver man inte ha någon belysning under skåpen.
Utsikt från mitt köksfönster idag. Björkarna har börjat slå ut. Jag känner en inre frid när jag står där och diskar eller lagar mat. Äntligen har jag kommit hem igen! 
 
Sköt om dig där ute! Själv är jag gräsligt förkyld men det går över. 




Flytt till vårt älskade Mon

Publicerad 2014-04-19 13:20:25 i Allmänt,



Mina trogna läsare har märkt att jag inte skrivit i min blogg under mycket lång tid. Jag tappade helt enkelt gnistan för sociala medier. Jag har gått ur Facebook också. Så klart att man inte behöver kolla varje dag men jag tyckte att jag fick svårt för det. Det tog för mycket tid att svara på privata meddelanden. Visst är det trevligt med kontakter men jag har många i IRL också. De som vill ha mig i sitt liv finns där ändå.

När vi fann huset nere på Mon för fyra år sedan snart hade vi tänkt vänta med att flytta hit när min make får pension. Men så växte köket fram och det kändes bra att vara här nere. 

Tågen på Botniabanan gick som de skulle och min man kan dagpendla upp till sin arbetsplats i Umeå. Vi bestämde oss för att jag skulle vara här på Mon från sista april. Maken skulle fara hem till Robertsfors en gång i veckan och klippa gräset. Det fungerade väldigt bra och vi tog kontakt med en mäklare gällande huset i Robertsfors. Vi hade nog inte tänkt sälja förrän nu på vårsidan men han tyckte att vi skulle slå till på en gång. Det var sug efter hus i samhället.
Då blev det fart på oss. Vi for hem och var hemma i ung. 1 1/2 månad för att fixa till det sista i huset. Vi lade ut huset och fick genast napp men det gick om intet eftersom de inte fick låna i banken. Men när huset legat ute på Hemnet i åtta dagar så var det sålt och vi fick det vi ville ha för det. Toppen! Vi hade aldrig räknat med det. 
Eftersom köparen ville komma in så fort som möjligt så fick vi lägga på en extra rem. Den 26:e oktober flyttade vi in " på riktigt". Erik Ferm, som har flyttfirma i Umeå, hjälpte oss. Sedan fick vi hjälp med att lossa av snälla grannar och vänner. Jag hade lagat god mat till dem som hade tid att komma in och ville ha. 

Eftersom vårt hus är litet så ska vi bygga ut ca 40 m2. Vi vill ha ett större vardagsrum och ett sovrum nere. Jag har ju psoriasisartrit och har besvärligt med lederna, särskilt på morgonen. Därför är det besvärligt med trappan. Men med för litet yta så har vi inte kunnat packa upp allt. Det står kartonger i källaren och i verkstaden och det finns massor som jag ännu inte har hittat. Det är ju inte så kul men något jag måste acceptera så länge. 

Glad Påsk på er alla från oss här på Mon!  


Konsert i kyrkan

Publicerad 2013-04-22 13:34:00 i Allmänt,

Det här är vår vackra kyrka i Robertsfors.
Igår var det konsert där. Vivi-Anne och Lennart Forsgren hade anordnat den. De har förut arbetat här som organist och musiklärare. De är pensionerade nu men vikarierar för vår kantor som är tjänstledig. Kyrkokören medverkade också.
Kyrkan har ett rektangulärt plan med ett smalare kor och en utskjutande sakristia. Kyrkan har vitputsade fasader och täcks av ett högt, skifferklätt sadeltak. Invändigt är kyrkan en salkyrka med vitputsade väggar och ett tunnvält tak, klätt med gråmålad träpanel. Kyrkorummet har fast bänkinredning. Korfönstret är komponerat av Bo Beskow och arkitekt för kyrkan var Ivar Tengbom, som även ritat den fristående klockbocken. Kyrkorummet är mycket vackert.
Jag har varit kyrkvärd här i fyra år och så här har det oftast sett ut vid 10-tiden på söndagsmorgnarna är jag kommit dit för att ordna för gudstjänsten.
 
Igår bjöds det på enorgelkonsert. Det var Bachs sex orgelkoraler.
 
Schüblerkoralerna (tyska: Die Schüblerschen Choräle) är sex koralbearbetningar för orgel av Johann Sebastian Bach (originaltitel: Sechs Choräle von verschiedener Art, ’Sex koraler av olika slag’). Särskilt Wachet auf och Kommst du nun, Jesu, vom Himmel herunter hör till Bachs mest kända verk för orgel. Den senares melodi är mer känd med texten Lobe den Herren (eller, för svensktalande, Herren, vår Gud, är en konung) – med den mindre kända texten kan denna samling genomgående anknyta till kyrkoårets slut och adventstiden.

Den exakta tidpunkten för samlingens tillkomst är inte känd; originaltryckningen utfördes i Zella 1748/1749 av Johann Georg Schübler, vilken också har gett den dess namn. Fem av de sex satserna är bearbetningar av kantatsatser. Brottstycken ur Kantat 188 förmodas vara källa till den sjätte satsen, men det är spekulation.

Det faktum att Bach gjorde sig omaket och stod för kostnaden för att låta gravera och ge ut transkriptionerna tyder på att han inte betraktade Schüblerkoralerna som ett smärre hafsverk, utan lika beaktansvärd som de övriga klavermusiksamlingarna han lät gravera. Dessa sex satser gör kantaternas karaktär tillgängliga via det mer kommersiellt gångbara mediet klaviaturtranskriptioner.

Satserna torde vara avsedda att vara lätta att spela; de flesta av satserna är bara trestämmiga, och pedalstämman i dem har antingen cantus firmus eller tjänar som rytmiskt enkelt harmoniskt stöd för överstämman. Något svårare är de fyrstämmiga Wer nur den lieben Gott lässt walten och Meine Seele erhebt den Herrn. I den senare har även pedalen jämte de bägge stämmorna i vänster hand del i den tematiska genomföringen och bearbetningen.

 

 
Tack Vivi-Anne, Lennart och kyrkokören för en helt underbar kväll i Bachs tecken!
Det var en fantastisk konsert som ni bjöd på!

Hilma 6 år

Publicerad 2013-04-22 12:30:51 i Allmänt,

I lördags fyllde Hilma 6 år. Hon är min mans barnbarn och mitt bonusbarnbarn.
Det är en härlig tjej. Hon önskar sig saker att använda när hon ska snickra. Av oss fick hon en skruvdragare med tillhörande sats samt en fin kaktus i en zinkkruka med utskurna hjärtan. Hon blev väldigt glad för presenterna.
Hennes mamma hade bakat gott fikabröd och gjort goda tårtor. Hon har gått en tårtkurs och det märks verkligen. De var jättevackra.
Det var några andra barn där också och det var ett fasligt liv. Men roligt hade de.
Jag tror säkert att både hon och hennes syster somnade ovaggade den kvällen.

Våldtäkt på gamla

Publicerad 2013-04-17 11:32:00 i Allmänt,

Våren är på G. Mina dubbla Santa Paulor har kommit igång med blomningen och murgrönan har börjat växa. Jag hade en sådan fin och kraftig murgröna som slingrade sig runt det stora hjärtat. Men så fick den spinn och då var det kört. Nu har jag köpt två stycken små och de verkar trivas.
 
Idag läste jag i en tidning att en gammal dam på 90 år hade blivit rånad i sitt hem. Hon bor i en större stad och hon har hemtjänst. Igår eftermiddag ringde det på dörren och den som stod utanför sa att hon var från hemtjänsten och att hon skulle informera om nya rutiner och det nya larm som kommunen skulle installera. De gick in och satte sig i köket.
När kvinnan hade gått så reagerade den gamla damen. Hon tyckte, att det var konstigt att kvinnan från hemtjänsten inte hade nyckel. De brukade ju alltid ringa på och sedan öppna med egen nyckel. Hon ringde då till samordnaren och det visade sig att de inte hade skickat ut någon och att några förändringar i systemet inte var aktuell.
Hon gick in i sovrummet och där inne var det kaos. Alla smycken och värdesaker var borta! Då ringde hon polisen.
Av polisen fick hon veta att det var en liga som härjade. De gick två och två tillsammans. När den ena distraherade de gamla så smög den andra in genom dörren som lämnats litet på glänt.
Så utstuderat! Polisen kunde inte ge henne något hopp om att hon skulle få tillbaka något. Tydligen så togs värdesakerna utomlands och såldes där.
 
Jag blir bara så arg när jag läser något sånt här! Att man kan lura gamla och göra dem så illa. Och i deras egna hem. Det hade varit bättre om de ryckt handväskan av henne ute.
Detta var en våldtäkt på henne! Man skäms över att folk beter sig så här.
 
Om ni har nära och kära som bor på större orter och det är omväxling av vårdare säg åt dem att inte öppna dörren! Hemtjänsten har ju nyckel. Se till att de har ett öga i dörren! 
De gamla måste få känna sig trygga i sina egna hem.
Jag önskar att alla hade en ängel i sitt rum som kunde skydda dem!
 
Ha en fin dag därute! Kramar

Hjälp! Jag är en fet gammal tant!

Publicerad 2013-04-14 18:20:00 i Allmänt,

Här är jag idag.
När jag var ung såg jag ut så här:
Smärt och smidig eller hur? som Sickan Carlsson sjöng. Kunde inte hitta någon inspelning av henne men så här var melodin.
 
Ja, där var jag 29 år och hade just sytt min sockendräkt klar. Jag hade sytt på den varje ledig stund jag hade mellan arbete som lågstadielärare, två barn och jobb hemma. Jag höll på hela vårterminen. Men det var roligt jobb. Den är från min mammas hemsocken Bjärtrå. Nu har vi hus på Fröksmon, bara en mil därifrån. Mormor och morfar har sin grav där. Den sköter jag numera.
Jag kommer så väl ihåg den där dagen fotot togs. Det var avslutning i Ytterlännäs kyrka och Peters mamma ville fotografera oss tillsammans. Då kom dr. Sundwall förbi och han utbrast: "Stinta, du är vacker som denna sommardag!" Då blev jag ju glad så klart.
 
Åtta år senare fick jag ett barn till och gick, som vanligt, upp mycket i vikt. Jag har haft jättesvårt att gå ner. När jag har bantat så har jag gått upp igen efter ett tag. Milde Moses! Ända sedan första barnet kom 1969 har jag jojjat upp och ner. Det är inte bra!
Ja , inte är det roligt när man till slut inser att man blivit fet. Om man ha ett BMI (Body Mass Index) över 30 så är man fet. Oj, oj, oj! Inte rolig! Men det var bara att inse fakta att JAG ÄR FET!
 
Vad fasen! Jag har en whiplashskada och psoriasis och psoriasisartrit också. Som om inte det vore nog!
Och det gör jag också. För två år sedan började jag få cellgiftsbehandling mot detta. Nästan alla utslag är borta och som jag skrivit tidigare så har jag inte så mycket besvär med leder och muskelfästen. I onsdags fick jag ju fara in till Reumatologen och få cortisonsprutor bak i rumpan i två muskelfästen. Nu känns det bra där. Tur att man kan få hjälp!
 
Men tillbaka till att gå ner i vikt. Jag hade bestämt mig för att göra det och då såg jag Shirley.
 
 
 
Och då tänkte jag: Kan hon, så kan jag!
Jag äter en medicin som gör att det är svårt att gå ner i vikt. Men jag bestämde mig för att gå med Viktväktarna online. Och det funkade!
****************************************************************************************************************************** 
 Efter ett tag så kunde man läsa hos KOSTDOKTORN:
Oj. Detta var en riktig PR-katastrof för Viktväktarnas trovärdighet! Viktväktarna har gjort massor av TV-reklam i år med sin nya talesperson, Shirley Clamp. Detta under mottot ”Viktväktarna – för att det fungerar”.
 Aftonbladet avslöjar sanningen bakom reklamen. Shirley Clamp gick inte ner med hjälp av Viktväktarna. Istället anlitade hon den exklusiva privatkliniken Bülow Clinic (á ca 20 000 kronor) som tillhandahåller en helt annan metod, inklusive hormontillskott, under perioden juni- augusti 2012. Några veckor efter hennes stora viktminskning på Bülow Clinic skrev hon på ett lukrativt avtal om att bli Viktväktarnas ansikte utåt.

Aftonbladet: Clamps blixtbantning – en bluff

Så vad innebär detta? Kan Viktväktarna verkligen fortsätta att använda Clamp som ansikte utåt och sin slogan ”För att det fungerar” när Clamp gått ner i vikt på ett helt annat sätt? Det vore mer än cyniskt. Och det är inte allt.

Bülow Clinic

På Bülow Clinic använder man en extrem svältkost (500 kalorier per dag) kombinerat med en experimentell hormonbehandling (HCG) som sägs minska hungern. Det är omdiskuterat om hormonet gör någon nytta eller endast är placebo. Naturligtvis rasar man i vikt på bara 500 kalorier per dag (dvs svält) även utan hormonet.

Skillnaden mellan verkligheten, extremsvält och hormonbehandling, och Viktväktarnas slagord i reklamen är milsvid. I reklamen är inget förbjudet, man kan leva helst som vanligt och fika och äta bakelser om man vill. Verkligen?

Bilder från Aftonbladet

Ska man tro bilderna som Aftonbladet publicerar idag så är det tydligt att Clamp hade gått ner i vikt på annat vis innan hon skrev på för Viktväktarna.

shirley03

Shirley Clamp 2011

 

shirley04

Shirley Clamp just efter Bülow Clinic augusti 2012

 

shirley01

Shirley Clamp i Viktväktarnas reklam januari 2013

Imponerande viktminskning innan Viktväktarna. Men om Clamp alls gick ner ytterligare i vikt med hjälp av dem så är det knappast uppenbart.

Problemet med Viktväktarna

Problemet med Viktväktarna är inte bara deras brist på ärlighet i sin reklam. Problemet är att de inte heller är ärliga i sina kostråd. De fortsätter att ragga betalande kunder genom att lova att små förändringar ger stora resultat i längden. Att man inte behöver ge upp något för att gå ner i vikt. Att man kan leva nästan precis som vanligt och äta kakor och bakelser om man vill (de till och med säljer eget chokladgodis).

Det är den största myten idag om viktminskning. Små förändringar ger inte stora effekter. Det avfärdades härom veckan av fetmaexperter i självaste New England Journal of Medicine som myt #1 om viktminskning. Små förändringar ger enligt vetenskapen i bästa fall liten viktminskning.

Viktväktarna är alltså inte bara oärliga i sin reklam. De är också oärliga i sina råd. De försöker tjäna pengar genom att lova saker något de inte kan hålla: att du kan gå ner i vikt medan du äter kakor och bullar. Naturligtvis är många lätta att lura. De vill ju så gärna tro att vad Viktväktarna lovar är sant.

Sanningen är att det är en myt att man kan fortsätta äta skräpmat och långsiktigt hålla vikten, bara man tvångsmässigt räknar kalorier. En myt som odlas av McDonalds, Coca Cola, Viktväktarna och tusentals andra som tjänar pengar på den.

I verkligheten är en kaloriräknad kak- och bulldiet ett recept på hunger, jojo-bantning och i värsta fall ätstörningar.

************************************************************************************************************************

Det får vara hur det vill med det. Jag har i alla fall gått ner 10 kg på 12 veckor. Det är bra resultat, tycker jag. Ja har inte ätit många kakor eller tårtbitar sedan jag började. Men någon gång måste man ju ha fest. Annars blir livet tråkigt. Jag äter för det mesta det jag vet är nyttigt för mig. Jag har bantat så många gånger så jag kan nog allt om kost. Det är oklart om jag ska fortsätta att betala för att få programmet i datorn och i min IPhone. Ska Viktväktarna få tjäna pengar på min olycka? Nej, jag hoppar nu!  Jag har flera böcker med viktväktarrecept och det är nog läge att ta fram dem nu. Jag vet ju hur VV fungerar nu  och hur många PP jag får äta. Det är ju bara att skriva upp på ett papper istället.

Att börja med LCHF vet jag inte heller om det är något alternativ. Det finns forskare som varnar för den metoden nu. De säger att det finns de som har fått hjärtinfarkt eller cancer i högre utsträckning än andra. Vad ska vi arma människor tro? Man kan ju bli alldeles förvirrad.

Nya rön om Tallriksmodellen 

Men bort med en potatis!!!
 
Medelhavskost ska också vara bra.

 Nej, äta mindre och röra på sig mer det är melodin, tror jag!

 
 Men på sommaren år 2014 ska jag vara fit och se snygg ut i bikini. De har jag bestämt. Så det så!
Men då gäller det att träna ordentligt och äta bra mat. Jag satsar på Beach 2014. Wish me luck!
Kram till alla go´a vänner.
 
Lovar att jag inte ska se ut så här.
När jag gått ner till min målvikt tänker jag ALDRIG gå upp igen!
Det har jag lovat mig själv.

WOW, vilket ös!

Publicerad 2013-04-13 12:19:00 i Allmänt,

 Ni skulle ha varit med! Vilken helt underbar kväll!

Vi såg till att vi fick bra platser vid ett av de dukade borden. Eftersom vi skulle sitta med några vänner så höll vi platser åt dem också. Sedan gick vi och köpte en tallrik och något att dricka. Restaurangskolans elever hade lagat maten som var upplagd på ett dignande buffébord. Det var underbart gott!

Elever från restaurangskolan
När vi var klara med maten kom medlemmarna i A.C.N.E. in. De fick mycket applåder. De drog igång med tre låtar och sedan blev det en kort paus för att en av dem skulle byta instrument.
Då klev jag upp och ropade:
"Kjell Peder!" Han spanade neröver publiken och fick så syn på mig. Då fortsatt jag: "Tack för alla underbara nätter vi har haft tillsammans! Jag kommer aldrig att glömma dem. De var så fantastiska! Karlavagnen blir aldrig densamma utan dig! Tack, Kjell Peder!"
Då blev det applåder.
Kjell Peder sa: "Tack själv! Om du visste vad jag saknar dig också. Nätterna är inte desamma längre. Tack!"
Mer applåder.
 

 Det var några som trodde att Kjell Peder och jag hade kommit överens om detta men så var det inte. Jag kunde bara inte låta bli att framföra min sorg över att Karlavagnen inte är som förr.

När det blev paus som kom Kjell Peder ner till vårt bord och kramade om mig. Han uppskattade verkligen min lilla kupp. Jag framförde att han har en sådan behaglig röst och att han på ett så fint sätt fick lyssnarna att prata utan att avbryta. Han sa, att ledningen ville ändra konceptet och då ville inte han  vara med längre. Nu tycker han att de två i studion mest pratar med varandra. Han vände sig till Christer också och sa: "Du måste leva ett roligt liv med henne." Och det tycker maken också.

Jag och Kjell Peder
 
 
Jag och Bruno
Flera gånger under kvällen så vinkade Bruno och sa:"Jag heter Bruno!" Hihihi....

Tack för en helt underbar kväll!

 
A.C.N.E.

Avans Country & Northern Ensemble
Det började som ett dåligt skämt i en bastu, avsett att bli en knäpp engångsföreteelse. Det växte till att bli en orkester, ofantligt uppskattad och älskad under två decennier. Orkester förresten, snarare en kombination av musik och stand-up-comedy, en öronkittlande kaskad av fantasi, infall, hugskott, galenskap – och kärlek…
Little Harry Small (Harry Nyman), Lill-Grimma (Benty Öqvist), William Valack (Bruno Öqvist) och Hov-Sam (Kjell Peder Johanson) höll ihop i 19 år, tills liemannen hösten 2008 hämtade hem Harry.
I år har ACNE åter blommat ut tack vare att den oförliknelige Umeestradören Torbjörn Harr har anslutit till gruppen, en man lika besjälad som de övriga av musikaliskt vanvett, humor – och kärlek…

En 20-årig succé var på väg att ta slut då men tack vare Torbjörn Harr har Acne återuppstått och drar i april ut på turné i Västerbotten.

Acne startade 1989 i Luleå men har nu startat om med Torbjörn Harr bakom trummorna.Kvartetten består av Kjell Peder Johanson, Bruno Öqvist, Benty Ökvist och Torbjörn Harr.

Acnes start 1989 var inte helt seriös.
– "Vi skulle bara göra något dumt på scen",förklarar Kjell Peder Johanson den första spelningen.
En som hade svårt att ta in nyheten var Benty Ökvists som hade varit i Stockholm under debuten.När han hörde vilka tre kompisar som ingick i den nystartade gruppen kunde han inte förstå hur det skulle fungera.


 Men första spelningen hade varit en succé, eller som Kjell Peder Johansson uttrycker saken:
–"Det var några som hade sett oss och tyckte att det var kul".

 Så Benty Ökvist blev övertalad att komma med i gruppen eftersom de sade sig ha så kul.Vilket Benty upptäckte var riktigt:
– "Det var så inihelvete kul så det var bara att köra.Att jobba med Harry är bland det jävligaste jag gjort", en sådan dynamitgubbe!

 
Med Harry Nyman som anförare blev Acne en stor succé. Han var dålig på grammatik,intygar de andra, men pratade ändå engelska så bra att många trodde att han med sin klädsel faktiskt var amerikan.
– "Han var ingen musiker men sjöng oerhört bra när han hittade rätt",säger Kjell Peder Johansson.
– "Jo, han hade en ordentlig pipa", försäkrar Torbjörn Harr.
 Men 2008 dog Harry.
– "Första påsken utan Harry, det var 2009, satt vi och mindes och sörjde Harry och kom då på att vi skulle ha en minneskonsert i Luleå.

Det har vi nu haft två år och då har bland annat Torbjörn varit med. Till hösten ska vi ha en tredje och sista minneskonserten", förklarar Kjell Peder Johanson och fortsätter:
–"Det är en hyllning till fantasin och galenskapen och så delar vi ut stipendium. Vi har varit drygt 40 personer på scen båda åren och senast var Malin Jonsson med och gjorde succé.Vi har ju känt henne sedan hon var en liten tös." 

Att Torbjörn Harr kom in som ny medlem efter Harry Nyman var alltså ingen slump. Han har känt Acne-medlemmarna länge och i mitten av 1980-talet var både Torbjörn och Benty med i Ögonblicksteatern.
Eftersom Torbjörn Harr spelar trummor har ljudbilden ändrats och gett möjlighet till nya arrangemang.


Informationen tagen från Wilhelminakultur.se

 

 

Musikpub med ACNE

Publicerad 2013-04-12 09:31:00 i Allmänt,

Ikväll ska vi ut och roa oss igen, maken och jag. ACNE (Avans Country and Northern Ensemble) är en glad orkester som spelar låtar från 40-talet till 2009. De spelar inte covers utan ger egenskapade versioner. En 20-årig succé var på väg att ta slut när sångaren Harry Nyman gick bort. Nu har de startat om och den här gången med Torbjörn Harr vid trummorna. De har redan gjort succé på Visfestivalen på Holmön utanför Umeå.
 
Nu är de ute på turné. De började i Luleå och ikväll kommer de hit till Robertsfors. Jättekul!
Man sitter och äter i restaurangen och de spelar. Hoppas att det bjuds på god mat! Vi ska inte gå med några vänner dit men detta är ett så pass litet samhälle så man känner igen de flesta som är medlemmar i Musik-och Teaterföreningen. Vi får säkert sitta med några trevliga människor.
 
En som är med i orkestern känner många av er till från Karlavagnen: Kjell Peder Johanson. Jag gillade verkligen honom. Han är så behaglig som person och har en bra radioröst. Synd bara att han aldrig är med nu för tiden.
Vi ser verkligen fram emot detta. Vi brukar gå på allt som bjuds här. De blir ett bra avbrott i vardagslunken.
Sista torsdagen denna månad kommer Johannes Brost hit.
 
Jag trodde att det skulle bli soligt här idag men det verkar inte så. Solen kanske tittar fram litet mellan molnen på eftermiddagen men har kollat på vädret i datorn och det ser inte ljust ut. Och i morgon ska det vara helmulet här. Men bra tapetserarväder?
 
Ha en fin dag alla! Kramar till dem som vill ha.
 
 
 
 

På sjukhuset

Publicerad 2013-04-11 11:25:00 i Allmänt,

Igår hade jag tid på Reumatologen på NUS, Norrlads Universitetssjukhus. Jag fick sällskap i bilen av en väninna som skulle in till Umeå för att shoppa. Det är ju trevligt att ha någon att prata med när man kör. Jag kan ju aldrig ta bussen in eftersom jag har Elvis. Om det är kallt eller för varmt ute brukar jag lämna honom hos vänner.
Jag har en sjukdom som heter psoriasis.
Psoriasis ger röda, fjällande utslag eller fläckar som ibland kliar. Sjukdomen uppkommer oftast när man är mellan 10 och 30 år. Den är ärftlig och utlöses av infektioner, läkemedel eller psykisk stress. Psoriasis går inte att bota men olika behandlingar kan lindra besvären. Psoriasis är en av våra stora folksjukdomar. Ungefär 2–3 procent av befolkningen har psoriasis och den är lika vanlig bland män som bland kvinnor.Psoriasis debuterar i alla åldrar, ofta när man är mellan 10 och 30 år gammal. 50 procent får sin psoriasis efter att de fyllt 30. Sjukdomen är ärftlig. Hur den ärvs är inte helt klart, men det är större risk att få psoriasis om någon i familjen redan har det. Även om sjukdomen är ärftlig krävs det att något utlöser den, till exempel olika typer av infektioner, läkemedel eller psykisk stress. Det går inte att i förväg veta hur svår psoriasis man kommer att få. Sjukdomen behöver inte bli svår även om man har fått den i unga år. Psoriasis smittar inte.
 
Själv fick jag sjukdomen sent, när jag var 45. Den utlöstes av en halsfluss. När jag var runt 50 så fick jag också psoriasisartrit.
Cirka 40 procent av de psoriasissjuka får även problem med lederna i någon form, så kallad psoriasisartrit. Psoriasisartrit är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som orsakar smärta, stelhet och i sin allvarligaste form, rörelsehinder. Sjukdomen skiljer sig mycket mellan olika individer. Den kan vara mild, övergående och drabba ett fåtal leder men också vara mycket aggressiv och drabba ett flertal leder. Psoriasisartrit är ännu relativt outforskad och ofta underbehandlad. De vanligaste symtomen vid psoriasisartrit är stelhet, rörelse- eller vilosmärta, svullna leder, ömhet över ledkapsel, muskel- och senfästen samt trötthet orsakade av inflammation. Inflammationen kan vara lokaliserad till en eller ett fåtal leder men vanligen är många leder engagerade. Lederna kan angripas och brytas ned av sjukdomen, så kallad leddestruktion, och om sjukdomen förblir obehandlad kan detta leda till funktionsnedsättning och funktionshinder.
 
Jag hade tur för jag fick omgående antiinflammatorisk medicin så jag har inga söndervärkta leder. Men jag var ständigt stel och hade jämt ont. Jag var inskriven på Reumatologen i Umeå men den läkare jag hade ville inte ge mig cytostatika, cellgift, vilket är det vanligaste behandlingssättet idag. Han avförde mig därifrån. Man ska vara frisk för att kunna argumentera mot en läkare. Jäkla gubbstrutt!
.
Det blev bara värre för mig och till slut så remitterade min husdoktor mig till Reumatologen igen. Då kom jag till en helt underbar, kvinnlig professor som stod där som ett frågetecken över att jag inte tidigare fått Metotrexat.
Jag nästan grät av lättnad. Hon var så rar mot mig. Detta var för 3 år sedan.
För mig började ett helt nytt liv, tyckte jag. En bieffekt av cellgiftet var också att alla utslag försvann. De, som har svår psoriasis, behandlas också på samma sätt. Jag hade medelsvår. Jag fick gå och ta prover varje vecka 8 ggr för att de skulle se om min lever påverkades. Inför varje ordinarie läkarbesök måste jag ta prover så doktorn kan kolla mina värden. Om levervärdena inte är riktigt bra så drar hon ner på min medicin ett tag. Sedan får jag ta nya prover igen.Jag tycker att det är bra att de följer upp mig så noggrant.
 
Men jag får stora problem då och då. Igår var jag på NUS för att jag skulle få cortisoninjektioner bak i rumpan för muskelfästena var gravt inflammerade så jag kunde inte sitta. Som tur var fick jag komma efter 2 dagar redan. Jag kom på en akuttid.
 
Men ni ska veta vad överraskad jag blev när jag fick komma in till jourläkaren, som heter Ali. Han kommer från Afghanistan. Han tittade på mig och så tittade han på skärmen och så sa han: "Det här måste vara fel. Det står att du är 66 år men när jag såg dig i korridoren så trodde jag att du var 50!"
Ridå!
Hahaha! Då glömde jag nästan bort hur ont jag hade i höger skinka. Gulle dej, Ali!
Det blev nästan så här:
Jag fick en grundlig undersökning och alla värden var bra. Och så fick jag då två stora injektioner i rumpan. Han sa också att han tyckte att jag skulle gå ner i vikt och då visade jag honom Viktväktarnas App i min mobil. Jag sa att jag har gått ner drygt 8 kilo på 11 veckor. Vet ni vad han gjorde då? Jo, give me five!
Han tyckte att jag hade varit suveränt duktig. Åh, vad jag kände mig lätt om hjärtat när jag gick ut!
Gull-Elvis var i bilen under tiden och jag rastade honom och for sedan och hälsade på en väninna som fick en stroke förra sommaren. Det var två andra kvinnor där också men de gick efter ett tag och vi fick vara ensamma. Vi pratade och drack kaffe och åt Nyåkers kardemummaskorpor. De är himmelskt goda! Ibland kommer de rätta orden inte till henne. Stroken tog på talcentrat. Det är andra gången hon har fått en stroke. Man blir ju orolig. Men hon har ett underbart humör. Jag beundrar henne så.
Sedan åkte hon med mig in till Umeå för hon trodde att hennes dator var trasig. Det var den nu inte utan det var musen som var det. Vi skojade litet om att hon behövde en ny mus. Hon tog färdtjänst hem och jag åkte och hämtade min väninna nere på sta´n..
Tag vara på det fina vädret och var ute i solen! Nu behöver vi massor med D-vitaminer.
 
 

Alla drabbas vi av demens - på ett eller annat sätt

Publicerad 2013-04-08 14:09:00 i Allmänt,

 
 Demens (av latin de 'utan' och mens 'sinne) är ett syndrom (en samling symtom) som innefattar en organisk psykisk störning av högre intellektuella funktioner med försämring av minne och logiskt tänkande, samt personlighetsförändringar och emotionella störningar utan medvetandesänkning. Demens innebär en kognitiv reduktion som är så allvarlig att det innebär en påtaglig eller invalidiserande oförmåga. En mildare kognitiv reduktion benämns lätt kognitiv störning (mild cognitive impairment, MCI)] De flesta fall av demens drabbar äldre personer, senil demens. Bland människor över 80 år räknas demens som en folksjukdom och man räknar med att var 5:e person över 80 år har drabbats av någon typ av demenssjukdom. Demens kallas även senilitet, vilket betyder gubbaktighet, ålderdomssvaghet. Ordet senil kommer av latin senilis av senis gubbe. Demens som drabbar medelålders kallas presenil demens. Senil demens betraktades länge som en oundviklig följd av åldrandet men numera vet man att demens beror på hjärnskador som kan ha orsakats av hundratals olika sjukdomstillstånd.Demens brukar ofta kallas de anhörigas sjukdom eftersom familj och vänner med nära kontakt till den sjuka ofta i hög grad brukar påverkas. Exempelvis kan det hända att den dementa inte kan sköta sina dagliga rutiner eller inte längre hittar hem.

Det går som regel inte att bota en demenssjukdom, utan hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens åtgärder inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktionshinder som personen drabbas av. År 2007 beräknades samhällskostnaderna för vård och omsorg till personer med demenssjukdom uppgå till cirka 50 miljarder kronor, varar 85 procent föll på kommunerna, fem procent på landstingen och tio procent på närstående.

Min mamma drabbades också av demens. Hon levde tills hon var 94 år och de var de sista 6 åren som hon blev dement. Om hon hade levat så skulle hon bli 100 år den 18 november i år. Hon hade förmånen att bo på ett helt underbart ställe, Ålandsgården, i Älandsbro utanför Härnösand. Personalen var helt underbar. Jag är så tacksam för det.

Här tar jag ur spolarna i hennes hår så hon ska bli riktigt fin till 90-årskalaset.
 
Här är hon på 90-årsdagen tillsammans med mina söner Patrik och Fredrik. Hon hade nyss fått sina presenter men när fotot togs hade hon redan glömt det. Så blir det. Närminnet fungerade inte. Men hon var glad över att se oss där. Mig kom hon alltid ihåg med namn också.
Jag klappar på Helenas, min sonahustrus, mage. Hon väntade Edvin som idag är 9 år.
Vi blev allt några vid kaffebordet. Mina två söner kom samt min bror och svägerska, en yngre kusin till mamma och hans sambo samt jag och Christer. Alla mammas vänner var döda.
Det där med minnet spelade mamma ett spratt den dagen. I det rummet, som vi sedan firade henne med go´kakor och smörgåstårta, så brukade man ha begravningskaffe för långväga anhöriga.
Mamma struttade på med sin rullator, "kompisen", dit in och sade: "Vems begravningsfika är det här då?"
Vi kunde inte annat än skratta.
När fikat var över för de anhöriga och om det fanns något kvar av allt det goda så bjöds alltid de gamla på det. Mamma hade redan glömt att det var hennes 90-årsdag när vi kom in dit. Hon trodde att någon hade dött. Ja, gulla ligen!
 
Det är lätt att tänka tillbaka när man är drabbad på nytt. Nu i lördags var vi och hälsade på min mans mamma. Hon är snart 86 år och bor på ett fint demensboende i Umeå. Det är så bra på alla sätt och vis. Hon har bott där i ca 2 år för till slut så klarade hon sig inte hemma längre. Hon pratade mest med vår Elvis när vi var där. Det är bra att ha honom med oss för han fängslar henne. Djur väcker känslor hos gamla. Vi tittar också alltid i gamla fotoalbum när vi är hos henne. Det är inte mycket hon kommer ihåg men vi får i alla fall henne att prata. Och så har vi snittblommor med oss. Då blir hon så glad. Fina blommor uppskattas.
Maken har det så klart svårare än jag när vi far därifrån. Jag kom kanske mer till insikt om min mammas sjukdom än han hann göra. De hann inte träffas så länge. Och nu är han drabbad av sin mammas sjukdom. Mamma är alltid mamma. Så är det bara.
Men vi vill minnas hans mamma som hon var.
Det här fotot är taget i min stuga ute i Gavik, Höga Kusten. Hon var där i en vecka hos oss den gången. Det var innan hon blev drabbad av sin sjukdom.
Hennes systerdotter med make var också där och hälsade på just den där veckan. De kom susandes på sin motorcykel.
Ja, det var i Gavik det. Mitt älskade Gavik. Jag sålde det för att jag/vi ville ha ett ställe där vi kunde bo vid vatten året runt. I Gavik finns inga bofasta så jag skulle nog fått lappsjuka där. Men somrarna var helt underbara!
Stilleben i ett av rumsfönstren i stugan.
Underbara Gavik. Jag glömmer aldrig alla de fina dagar jag hade där.
 

Tapetsering

Publicerad 2013-04-05 16:09:00 i Allmänt,

 
Förra året skulle vi tapetsera vad vi hade kvar här hemma i Robertsfors. Men så fick vi ju en omfattande vattenskada och tappade geisten helt. Nu är vi på G i alla fall. Kanske är det våren och ljuset som gör det?
Nu i helgen börjar vi  med makens arbetsrum. Det kommer inte att ta lång tid. Det känns skönt att få allt i ordning.
 
Så här ser hallen ut nu:
Den är verkligen inte rolig. Tapeten är "dassig".
Samma tapet i köket och i resten av hela hallen.
 
Josef Franks "ELDBLOMMA". Jag bara älskar den! Jag tycker att den är vacker och välkomnande. Det roliga är att det är så många unga människor som tycker om den. På 40-talet skapade Frank den. Vi har vita dörrar, vita foder och askgolv så det kommer att bli fint tillsammans. Den ska vi sätta upp i stora hallen på de tre väggarna där. Sedan delar sig hallen till vänster mot köket och till höger mot sovrummen som en korridor. Där blir det vitt. (vitt i köket också) Samma vita tapet i vardagsrummet som ligger rakt fram från hallen och köket genom en stor öppning. På ena väggen där blir det en vacker tapet vitt på vitt, en fond. Vi har en mycket öppen planslösning. Det är så trevligt när man har vänner här. Man kan umgås mellan kök och vardagsrum. Det kommer jag att sakna nere på Mon men man kan ju inte få allt. Där kan man å andra sidan sitta många i köket för där finns både kökssoffa och 6 stolar.
 
Min ena svärdotter tycker att vi ska sätta den i hallen på Mon, men då i blått.
Så här ser hallen där ut nu.
Snart kommer golvet att läggas in och det är vitlaserad furu. Dörrar och lister är vita. Till höger är det ett litet utrymme för kläd-och skohylla. Vi ska byta de bruna trappstegsmattorna till ljust grå. De har vi redan köpt. Om det blir den blå "Eldblomma* så blir det inga gardiner där. Fönstret är rätt stort så det kommer in mycket ljus. Men jag vet inte. Jag har inte vant mig vid den än. Och jag tycker att blå är en kall färg.
Fast det kanske skulle bli väldigt fräscht. Det är inte riktigt aktuellt än så jag får tänka på saken. Den är ju vacker den också.
Jag tänker att det blir finare i resten av hallen samt köket när det blir vitt på väggarna. Men vi måste måla vitt först så att inte den gamla tapens färg slår igenom.
 
Åh, jag längtar tills allt är klart här hemma i Robertsfors! Kanske kommer det någon och tittar som vet att vi ska sälja huset så småningom och då är det ju bra om det är så fint som möjligt. Allt annat blev ju så fint efter vattenskadan.
Tyvärr så blir det inte så vi lägger ut det till försäljning i år för. Det beror på att maken ska åka tåg ner från Mon upp till jobbet i Umeå. Tågen funkar inte som de ska och det har varit många inställda avgångar i vinter. Tråkigt, tycker jag för jag skulle så gärna vilja flytta ner till Mon nu om det gick. Men jag flyttar ner till Valborg och stannar där nere till i slutet av september. Det ska bli skönt för både mig och våra djur.
 
 
 

Drömmar

Drömmar kan vara så mycket
Det kan vara de om som kommer som maror om natten
eller
de som får oss att le i sömnen
Jag försvinner in i mina dagdrömmar och fantiserar om
hur jag ska planera vårt hem så att vi ska trivas där
och känna att det är underbart att öppna dörren
Jag gör det för vår egen skull, inte för andra
Vårt hem är vårt och det vill jag sätta min prägel på
Då blir jag lycklig ♥♥♥
© Lillemor
 
 
 

På bättringsvägen

Publicerad 2013-03-27 15:33:04 i Allmänt,

I fredags så skulle jag packa ihop och packa bilen. Att få in 5 djur i sina burar och annan packning blev så jobbigt för mig så jag ett tag tänkte gå in igen och lägga mig och sova i en timme. Men jag kunde ju inte låta djuren vara kvar i sina burar så länge. Det blir ju nog länge för dem eftersom vi har 24 mil ner till Mon. När vi åker så där på eftermiddagen så måste vi göra ett matstopp också. Och då går det ju också en del tid.
Men jag tog mig samman och satte mig i bilen och körde till Umeå för att hämta maken på jobbet. Jag uteslöt handlingen och bestämde mig för att det gick bra att göra det i Ullånger också.
Jag piggnade i alla fall på mig efter vägen. Den förlamande tröttheten försvann efter ett tag.
Efter vägen stannade vi och gick in på Burger King i Örnsköldsvik.
Jag hade ställt in mig på en Angus. Men vad hände??? Jo, de har slutat med den!!! Den godaste de hade. Usch, så besviken jag blev. Men jag tog en annan som var lika god faktiskt.
Ja, sedan var vi framme på Mon. Ljuset på fasaden och i två fönster välkomnade oss. Det är alltid så roligt att komma hit ner.
 
På lördagen åkte vi ner till Alnön och firade min och yngste sonens födelsedag. Det känns roligt att det inte är så långt till dem från Mon, bara 11 mil.
Edvin och Leo.
Henry och Ville.
 
Vi sov över hos Fredrik och Helena och på söndagen gick vi över till Patriks. Mia hade redan farit in till Sundsvall för att öva till konserten som skulle gå av stapeln på eftermiddagen.
Så här såg de ut när de stod på scenen.
Här kommer ett smakprov på hur de sjunger
 
 
 
Det blev en mycket trevlig konsert så där på söndagseftermiddagen.
När den var över for vi till Patrik och hämtade Elvis och sedan for vi hem hit till Mon igen.
Jag fyllde år i måndags och då kom min vän Inga-Britt. Det var roligt för jag visste inte att hon skulle komma. Hon stannade till 20.30 och det var ju bra för då fick jag laga till en god middag och slippa sitta ensam och äta.
Hon hade med sig den här vackra buketten. Tack!
Jaha, så var det då påsk och jag hälsar till er så här
 

Om

Min profilbild

Stintan

2010 köpte vi huset på Mon. Sedan oktober 2013 bor vi här permanent. Jag tycker om att sticka, virka och sy. Jag läser också mycket. Vi har fyra birmakatter och en hund. Jag är litet ojämn i mitt bloggande beroende på att jag ibland inte mår så bra. Jag har en whiplashskada och psoriasisartrit. Men man måste ju leva ändå. Livet går inte i repris.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela